TrUT, I Olungarne Oo mans vad 169 rar pr lott. AV rår. Tillsammans 18,031 rdr. Af denna sill har Cirka hälften, eller för 4000 rdr stannat på platsen och blifvitinlagd till anjovis, deraf den fetaste, och först fångade uppköpts af handlanden Gustaf Andersson för hälften af denna summa, och blifvit inkryddad. Efter bytes,-tiden, hafva dessa 12 vadar fiskat 8. k. loddsill, som är mycket mager, men likväl åtgår till landtbon, för det mesta på fardagarne onsdag och lördag, och antages hafva gifvit öfverhutvud på vad 2 å 300 rdr, så att med årets sista dag hafva alla dessa vadar tillsammans inbringat öfver 20,000 rdr. TEATER, Posilivhataren, af Aug, Blanche. — Odödlighetens tempel, af Tr Hodell. Blanches Positivhataren blef, som man vet, uppslaget till ej allenast B:s egen verksamhet för teatern, utan äfven till den gren af dramatiskt författarskap, folkkomedien, hvari sedan Cramer, Hedberg, Hodell m. fl. trädt i Blanches fotspår, ehuru ej alltid med samma lycka som han. Positivhataren OD för första gången den 21 Mars 1843 på den af kapten Lindeberg då nyss upprättade teater. Aftonblådet för den 22 Mars s. å. yttrar om stycket följande, hvilket måhända kan våra roligt nog att läsa nu, då man, genom Positivhatarens upptagande på Södra teatern; bar tillfälle att göra jemförelser, pikanta nog, såväl hvad sjelfva pjesen beträffar, som de spelande, af hvilka hr Zetterholm är den enda, som efter 26 års förlopp ännu uppträder i stycket, ehuru nu i n annan roll, än den ursprungliga, hvari han dock hos alla gamla teaterhabituger lefver i friskt ininne. Pjesen syntes oss i sin genre vara på det hela rätt lyckad; det vissa är, att måvgfaldiga partier deraf väckte en lifiig munterhet i den uppfyllda salongen. — — — Fabeln är ganska enkel. Sjeltva intrigen likasom karaktererna höja sig icke öfver farsen, men författaren har förstått inväfva scener utur Djurgårdsoch källarlifvet, af en väl hållen Iokalfärg, komiska effekter och ofta en qvick och bitande satir. Särdeles utmärka sig i detta afseende andra och fjerde akterna. — — — Vissa episoder äro ypperliga, såsom t. ex. löjtnant von Sparchs beskrifning om sättet att kunna lefva floribus med en lön af 400 rdr bko och om metoden att tillfredsställa kreditorer. — — — Hr Högqvist, såsom källarmästarn, återger otvifvelaktigt sin roll, såsom han uppfattat den, ganska bra och i en genomförd stil; men en sådan mes eller pjäåk, som han der framställer, synes oss ej precist vara typen af en källarmästare 4). Hr Stjernström eger en förmåga och mångsidighet äfven i komiska roller, som han äfven här visar med talang; dock ville vigör. den anmärkningen, attj han icke alltid låter v: Sparch iakttaga den! finare hållning i yttre fasoner, som är ett nödvändigt tillbehör hos en löjtnant i huf-I vudstaden, hura det än i öfrigt må förbålla sig med hans egenskaper. Kunäcksell förekommer oss äfven vara, af den annars roliga hr Zetterholm, nog starkt hållen i färgen af en Bellmansfigur. Allt detta Kan hjelpas med obetydliga modifikationer. Åt hr Statländer kunna vi ej undgå att gifva en kompliment för ett ganska väl genomfördt spel i Hans Töröfrigt ej betydliga roll. Afvenså är hr Blanche, såsom andre kypare, : förträfflig: -M:ll-Lauwent och fru Isberg försvara äfven sin plats. — Med ett ord, betraktadt efter sin titel, såsom lustspel, är stycket en acqvisiton, som, utan anspråk på något stort dramatiskt konstoärsvärde, genom sina ordlekar och skildringar af en hop trogna och med natursanning bålina taflor ur det burleska af hvardagslifyet, troligen länge skall draga till sig åskädare. Petta skrefs, som sagdt, år 1843, och då vi nu år 1869 skola fälla omdöme om Positivhataren, komma vi — uppriktigt taladt — till samma resultat. som det, denna tidning vid styckets första framträdande kom till med hänsyn till detsammas sceniska värde. Och att publiken ej heller finner Positivhataren, pånågra enstaka repliker när, gammalmodig, bevisa de fullsatta hus, som hvarje afton på det nya året låtit Södra teaterns salong genljuda af starka applåder och hjertligt skratt. — Återstår således blott ett par ord om spelet af Södra teaterns skådespelare. Hrr Tegerström och Bergström, Propp och Knäcksell, taga -brorslotten af bitallet, såsom man kunnat vänta. Hr Warberg ha vi ej förr sett utveckla en så behaglig och naturlig ledighet på senen som i detta stycke. Hr W. har nog förut rört sig med ledighet, men det har ej då sällan varit en abandon ä la calicot, ej den fina elegansen, till hvars ernående hr W. dock nn visat, att han kan taga stora steg. Af de öfriga rollernas innehafvare förtjena nämnas . fröknarne Paul och Moden samt hrr Sundberg och Zetterholm, hvilken senare i sin obetydliga roll framvisar en treflig typ från de tider, då lilla lassen var nog Ch man ej hade en aning ens om munklikör och ayapana. Hr Hodells nyårsrevy, Odödlighetens tempeb, har slagit an, och förtjenar det äfven för sina kupletter; men stycket är-tilltaget. i för stor breda. och särskildt tyckes oss i scenen mellan Jupiter och drottning Marforina smed hennes följeslagare kunna något: förkortas. Att de mest kända typerna ur: Blanches lustspel af Södra teaterns sujetter. spelas con amore, behöfver knappt nämnas. j Fröken Paul sjunger slutkupletter mycket. snällt och behagligt. Deköraftionen är Vvacker och sluttablån, som visar Aug. Blanches : brästbild, omöifven af frihetens genius samtl figurerna ur hans dramatiska skapelser, är anslående. ) A. B. upplyser, två dagar derefter, att dess ref.l; hört uppgifvas, att hr Högqvist skall i dennal; roll troget porträttera ett lefvande original. : — De aöeinelle källarmästare, REN 0 j ren valt till typ, är för längesedan aftiden. Han hade sin källare vid Drottninggatan och ärl; närmare skildrad i en at Aug. Blanches min-: dre berättelser: Den förlorade plånboken; —Ls Äfven skådespelaren Blanche hade till mönster: