STOCKHOLM den 8 Jan. Den nya krigslägstiftningen: u. Ehuru Vi af förut anförda skäl ogilla en särskild krigslagetiining under fred samt anse, att under fred Törbrytelser af officeare kunde bedömas efter 25 kap. strafflagen, hvilket käpitel innehåller -straffbestämmelser för vårdslöshet, oförstånd eller oskicklighet i tjensten äfvensom för olofligt afhålJande från tjensteutöfning, och att endast några få särskilda bestämmelser i afseende å förbrytelser af gemenskapen erfordrades, vilja vi icke underlåta att äfven i detalj granska de ifrågavarande författningarne. I 1 kap. 1 stadgas, att om krigsman bebrott, som i strafflagen för krigsmakten med straff belagdt, skall han, ehuru han, när brottet åtalas, upphört att tillhöra krigsmakten, efter samma lag straffas. Då grunden, hvarföre en särskild krigslag .ekulle erfordras, anses vara den, att den miUtäriska disciplinen icke kan upprätthållas utan en sådan lag, men denna disciplin icke kan antagas lida deraf, att den, hvilken redan utträdt ur krigstjensten, icke straffas efter en lag, som endast är stiftad för personer af militäryrket, så eger det ifrågavarande stadgandet icke ens stöd i den antagna grunden för en särskild krigslag. En militär, som befordrats till civilt embete, kan, enligt denna lag, så länge preskriptionstiden för atal af brett ej är förfluten, icke vara. däker, att han icke helt plötsligt för disciplinär förseelse, begången under sin tjestetid, t. ex. försummelse att helsa på en förman, dömes till en eller annan månads vakterrest, Det är just trefligt för postoch tullcheferna att behöfva mottaga dylika .euvbjekter på vigtiga platser. Ännu uppbyggKgare skulle det aln att se en lardshörding, som varit officer, en vacker dag från Isndekansliet under militärbevakiing eskorsteras till en vaktarrest, såmt efter utståndet straff, förpassas tillbaka till embetsrummet. Enligt 3 äro ej blott civila embetsoch tjenstemän, anställda vid krigsmakten, samt endra, som vid densamma innehafva stadig befattning, utan äfven en hvar, hvilken med behörigt tillstånd i annan egenskap under ar åtföljer armå eller någon dessafdelning, underkastade denna lags bestämmelser i den Mån de å dem tillämplige äro. Enär allmänna lagen innehåller bestämmelser om bestraffning af förbrytelser, begångna af civile embetsoch tjenstemän, samt det för disciplinen åtminstone, under fred icke kan vara erforderligt, att vid krigsmakten anställda civila emtbetsoch tjenstemän stå under krigslag, synes detta stadgu temligen öfverflödigt. Hvad angår anra personer, som åtfölja armå, t. ex. tidningskorrespondenter, bataljmålare 0. 8. V., finde nogare bestämning behöfts, i hvilka delar krigslagen är å dem tillämplig. Nu kansman ej se, om t. ex. föreskrifterna angående militäriskt helsningssätt äro å dem tillämpliga eller ej. Med. hvem skal dessutom en tidningskorrespondent anses som vederlike? Aro endast officerareelleräfven underofficerare hans förmän? Skall han sjelf straffas såsom officer eller underofficer, i hvilket fall straffet skall verkställas å fästning eller högväkt, eller skall Han betraktas såsom hörande till manskapet, i hvilket fall fängelsestraffet skall förvandlas till mörk arrest? Bland de i andra kapitlet förekommande straffarter Möter först dödsstraffet. Så länge detta i allmänna lagen qvarstår, var det att vänta, att dess användande ätven skulle ifrågakomma här. Man kan dock ej för ofta upprepa de skäl, som tala met detta strafr, vek vi skola ej heller vid detta tillfälle underlåta det. Då straffen kunna mildras :i -månaf ett folks framsteg i bildning, emedan statens i följd af den andliga odlingens framsteg fastare bestånd gör rättskränkningen mindre vådlig, samt svenska folket för närvarande otvifvelaktigt står högre i bildning än någonsin tillförene, hvilket påstående icke vederlägges deraf, att ett eller annat brott nu, liksom i alla tider förekomner, som väcker allmän fasa, så synes tiden vara inne för dödsstraffets afskaffande. Liksom den enskilde vid nödvärnet icke är berättigad att använda större våld än till farans afvärjande ped så är staten icke heller berättigad att använda grymmare strafl än behofvet kräfver. VWVerkställes dödsstraffet offentligt, så verkar det visst icke afskräckande, såsom mången föreställer sig utan tjenar blott att underhålla råhet. At låta dödsstraffet qvarstå alternativt med straffrbete är just att betaga det den afskräcde verkän, det annars möjligen kunde ega, emedan en lags Verkan väsentligen beror på bestämdheten af dess, tillämpning. I 6 stadgas följande: Ar krigsman, hörande till manskåpet, förfallen till fängelse ej öfverstigande sex måtfäder, då bör fängelsestraffet förvandlas till mörk arrest, der sådan finnes att tillgå. Vid denna förvandVing varde hvarje månads fängelse beräknad till tretio dagar; och svare hvarje dags mörk est under de. första tio dagarne mot tre under de andra tio dagarne mot sex och un: der de tredje tio dagarne mot nio dagar: fängelse.x js enom regeringens bifall till ett beslut. a sista riksdagen har nyligen en skamfläck ur allmänna lagen bortfallit, nemligen de svårare fängelse, hvarmed domaren egde försöka få sanningen i ljuset. Detta svårar fängelse verkställdes just på det sätt, hvar. på rigslagen föreslår, att vanligt fängelse straff, hvartill någon af manskapet unde kortare tid än sex månåder blifvit dömd skall-verkställas. Hvad som således borttaits ur allmänna lagen såsom en grymhet et införes nu såsom straff för gemenskaper