Betrakta vi vart ämne fran en annan sida, måste vi i sanning beundra den envishet, med hvilken denna predikan om bättring håller i sig. Visserligen är det sannt, att sjelfva Ag kan, Gad bättre! lemna mycet öfrigt att önska; men sjelfva faktum, att predikandet fortsättes, förtjenar dock i sanniog erkännande. Ty när man besinnar, huru ytterst litet, som vinnes dermed, förefaller det i sanning tröstlöst. 1 minst tre tusen år hafva samma moraliska grundsatser varit kända och predikade, hvilka ännu äro de ledande, när fråga är om bättring; visserligen har menskligheten äfven skridit vackra steg framåt till deras förverkligande, det kan icke nekas; men om man besinnar, huru ofta frarmande och huru enahanda dessa förrytelser emot lagen ännu äro, inser man snart, huru litet detta ständiga framhållande af lagens bud i sjelfva verket åstadkommit till menniskoslägtets förädling. Redan i de äldsta tider voro ärlighet, kyskhet, aktning mot föräldrar, vördnad för gudarne eller hos israeliterna för den Ende Guden allmänt kända dygder. Hvarföre hafva de då så sent funnit insteg? Hvarföre klagas det ännu öfver de många öfverträdelserna? Hvarföre stiga i vissa fall lasterna med den tilltagande civiI lisationen? Sannerligen, om medvetandet om ; I morallagens bud ensamt vore tillräckligt för latt bringa menniskoslägtet framåt, så borde I resultatet visa sig mera vinstgifvande. Hafva icke likaledes kristendomens bud redan i så många århucdraden varit kända och framI hållna? Hvarföre klagar då predikanten änInu, att han icke finner någon bättring till lifs, att moraliteten går tillbaka, att religiJonen undantränges, att materialismen blir tförherrskande? Om i de moraliska och . I dogmatiska principerna ensamt låge den kraft, -Isom man väntar dem, borde de icke länI gesedan hafva omskapat verlden? Så mycI ket predikande både offentligt och enskilt, så många böner, så mycken sakramentutI delning! Och ändå klagas allmänt öfver J osedlighetens tilltagande på alla håll, äfven I föraktet för det heliga, ja, rentaf öfver gudlöshet och gudsbespottelse! Visar icke detta Iresultat af ett dylikt offentligt arbete, att Iman börjat från orätt sida, att det finns nåI got mera att i denna sak betänka, att verka Iför, än sjelfva predikandet. I Det är ett allmänt kändt faktum, att misI sionsverksamheten bland hedningarne visar l ytterst ringa resultater, der den icke förenas med upplysning, vi mena, med kunskaps spridande. En missionär, som vill frambringa andra än namnkristna, måste först inrätta skolor, innan han kan döpa. I annat fall lJantager hedningen den nya religionen, med T bibehållande ar sina gamla vidskepelser, och frukten blir ingen. Skulle icke förhållandet vara enahanda bland de kristne, ehuru det hos oss framträder mindre bjert, emedan det af flera omständigheter är bortblandadt och emedan man icke med samma lätthet öfverser resultatet? Eller skulle icke menniskonaturens innersta anlag vara desamma under polens is, som på kusten af Guinea? Men då så är förhållandet, är icke detta det största vitsord för kunskapens förträfflighet och kan man icke med visshet förutsätta, att långsamheten, med hvilken religionens bud fatta rot i menmskornas hjertan, på det närmaste sammanhänger med det bristfälliga i folkupplysningen? Till och med-inom kristenheten ega vi för öfrigt exemplen af folk, som, till följd af den djupa okunnighet hvaruti de hållits, icke förmått rycka framåt, vare sig i sedlighet eller allmän hyfsning. MHvilket folk har i närvarande tid varit försänkt i större olyckor än det spanska? Det besitter det herrligaste land med stora, naturliga tillgångar och ett ypperligt klimat; men icke nog med att folket hållits i det gröfsta förtryck af en regering och ett presterskap, som förmodligen icke vill kalla sig samvetslöst, den himmelska manna, som borde flyta från så mycken dyrkan och så mycken tro, har i den grad uteblitvit, att folket i stället förnedrats till tjufvar och röfvare, att företagsamhetsandan ligger nere, att armodet i följd deraf är vidt utbredt och att vidskepelse och bigotteri beherrska allt. Man behöfver icke vara fantast, för att beklaga det folk, som styres af en nunna. Icke heller får man invända, att det ä. katolicismen, som håller folket nere, ty i det närgränsande Frankrike är den katolska religionen ätven den förherrskande, och ändå går detta land i spetsen för den europeiska civilisationen. Belgien är äfven ett katolskt land, och ändå är industrien mera utvecklad der än i hvarje annat land. Men i dessa länder är den personliga säkerheten mångfaldigt större än i Spanien, icke derför att det predikas mera, utan emedan upplysningen är större. Dylika stora drag at välsignelse och förbannelse i hand med kunskapens utbredande eller dess förtryckande böra öfvertyga de klentrogue och gifva motståndarne något att tänka på. Ty så mycket inser hvar och en, att hvad som i detta fall gäller i det stora, gäller äfven i det lilla; ty kunskap kan ej -spridas till ett folk, utan att meddelas hvarje individ särskilt, och totalsumman af folkets vetande är just dess individers. Af dessa korta betraktelser finna vi såle-! des, att de goda verkningarne af religionen väsentligen krympa tillsammans hos ett okunnigt folk; och deraf böra vi. lära, att det icke är religionsundervisningen ensamt, som i skolorna är det väsentliga, alldenstund densamma först genom spridande af allmän kunskap visar sig verkligt fruktbringande. Religionsundervisningen a ser att verka på bar-. nets hjerta, de medborgerligt bildande ämnena på dess förstånd, och förståndet är den rätta gudagåfvan, som bör odlas och utvecklas. Dessa omständigheter äro måhända sådana, som icke alltid betänkas af dem, hvilka anse . en skolundervisning, som endast bibringar en tarflig kännedom om kristendomens hufvudstycken, tillräcklig för det stora flertalet af folket. Hvad nytta har torparens och dagakarlens barn af en undervisning i geografi, i historia, i naturlära, säger man; de äro födda till arbete, kunskap ger dem icke bröd. Jo, den ger dem bröd, ty den ger dem kraft att rätt smälta religionehs himmelska bröd; och vår store läromästare säger ja: Söker först efter Guds rike, så falier eder allt aunat till! Men Guds rike vinnes icke endast genom kunskap om morallagen eller om de