är fråga om auktion på bankaktier eller en liten tillställning i P. B.; möjligtvit kan jag infinna mig på ett bröllop hos fru Stahre. Har ni sammankomsten i De la Croix salong eller kanske det är blott en liten sexa på Suede ? Intetdera, min hedersbror! Inga offentligheter, om jag får be. Vår vän X. har sagt oss, att vi äro välkomna till honom på ett litet parti kort; och då kan det väl hända, att vi vid soupern göra upp något om riksdagsmannavalet. Han har utmärkta viner, vär vän X., och förstår EK att bjuda en fin souper. Det är alldeles nödvänigt att hålla tillsammans, såvida man icke skall blifva a af motståndarne. Först skall jag likväl på middag hos Z. Han är minsann ej heller att förakta — ett charmant hus. I morgon har sjelf tänkt se några vänner på frukost. Det är söndag, och då kan det hända att jag bjuder också några söndagsherrar, som kunna vara goda nog att ha till hjelp vid valurnan. Har bror någon handtverkare, som arbetar åt dig och som icke går på offentliga valmöten, så hopas jag att du icke underlåter att vinna honom för den goda saken. Jag skref till min skomakare i går, att han skall få sin räkning betald med det snaraste och att jag behöfver flera par galoscher, men att han icke får lömma att gå opp och rösta på vår kanidat; ty jag vet bestämdt, tillade jag, att den skomakare, som förut arbetade åt mig och som verkligen icke gör dåliga skodon samt gerna vill ha mig till kund igen, icke begär bättre, än att kunna vara mig till tjenst. Ser du, hedersbroder, så skall saken bedrifvas, men icke må man komma och vilja hos oss införa dessa fördömda demokratiska påhitt från Amerika med offentliga valmöten, ty sådant kallar jag skoj. Men om sådana valmöten likväl en gång blifva på fullt allvar införda i vårt politiska lif, om man helt offentligt behandlar den agitation, som du nu önskar bedrifva i tysthet? Det skall aldrig ske, min hedersbror! Vi skola väl icke taga seden från ett land, som består af idel slödder, utan tecken till religion, och der man aldrig kommer att lära sig folkvett. Har du hört talas om, att man har något folkvett i Amerika, någon fin ton i NewYork, Boston, Chicago eller hvad de heta, dessa ohyggliga nästen? Der går man dag och natt med en revolver i hvardera bakfickan. Kanske du tycker, att man också här skall komma så långt? Det måste vara mycket genant för framåtskridandet, som du talar så mycket om, att hafva en revolver i bakfickan... Icke något Amerika, hör du det bror! Ni behagade ursäkta, hr redaktör, att jag åter kommit med citater, men ofvanantörda yttranden hafva föranledt mig att fundera På ett och annat, som står i sammanhang med valfrågan och kanske äfven med allmänna moralen, och derför har jag ansett mig böra ,återgifva dem, sådana jag dagarne före valet hade tillfälle att höra dem. Man tyckes från ett visst håll hysa den mest afgjorda motvilja mot hvad man kallar utländska seder, hvad som ej passar för våra förhållanden, 0. s. v. och man ropar isynnerhet sitt korsfäst åt det amerikanska valskojet, såsom det heter. Det egendomliga är likväl, att man synes hysa största afskyn för hvad som är det verkligt oda i valagitationerna i Nordamerika, nemigen den offentlighet, som söker att isanningens och den allmänna moralens intresse verka emot de hemliga stämplingarne, under det man här visst icke försmår att tillegna sig det fula uti nyssnämnda agitationer, det som består uti att genom förtalet och den gemena insiauationen söka motarbeta en motståndare. I detta hänseende möter oss tyvärr samma förhållande, som gjort sig gällande i så många andra fall, då man här utvecklat den största skyndsamhet för att tillegna sig allt kraffs från fåfängans marknad i andra länder, men nästan alldeles ignorerat de solida varor, som . skulle passat oss förträffligt att importera. Atsklliga franska seder kunde härvid också tjena till exempel. Lika väl som jag, har ni, hr redaktör, haft tillfälle att i dessa dagar vara vittne till det usla förtal, som utspridts om en af kandidaterna vid valet. Det är således icke för att fästa er uppmärksamhet på denna sorgliga omständighet, som jag vidrör densamma, men det är derför, att hvarje person, som vill det rätta, icke kan undertrycka sin afsky för lögnen och den smygande smädeleen. Det är visserligen sannt, att man icke ännu gått så långt, som de beklagliga missbruken 1 dettal. fall visat sig kunna gå i Nordamerika; man har t. ex. icke insinuerat att den misshagliga stulit en häst någon gång, en anklagelse, som tyckes utgöra en specialitet inom det nordamerikanska förtalet mot kandidaterna vid presidentsvalet; man har ej heller berättat, att kandidaten är en fyllbult, hvilken hvarje qväll måste bäras till sitt hemp, en annan specialitet; deremot har man icke tvekat att söka göra honom saker till kanske ej mindre gemena, om också ej så fullt Zcofva moraliska lyten. Man träder icke upp å ett offentligt möte för att vederlägga en andidat, sådant kallas valskoj,, men man söker att i hemlighet taga heder och ära af honom, ty man vet att dermed sårar man djupare. Nog visste doktorn hur förtalet bredes Likt pesten utn......... skulle Åcharius hafva sagt, och det kände äfven många bland dem, som söka håna och förringa betydelsen af valmöten och annatl: fentligt framträdande för att så mycket mera ostörda och okontrollerade kunna sprida ut pestämnet. Emellertid, hr redaktör, kan den som har: en sförderfvad mage smälta mycket, och om man frånräknar dessa beklagansvärda agitationer i det tysta, måste man onekligen glädja sig åt deu väckelse till större delaktighet i det offentliga lifvet, som den nu slutade valstriden framkallat. Vi skola väll hoppas, det nan eu gång kan komma så långt, att man diskuterar principer och icke söker vinna seger genom angrepp på person. Men dertill behöfves full offenthghet och att ingen rädes framträda för att öppet och ärligt säga sin mening i allmänna angelägenhe-j: ter, hvilka äro just de som angå hvarje medborgare, Hilarius.