från denna synpunkt betraktadt, ej kunna kalk nya. Väl har å klagandesidan blifvit framhålle att omförmälda upplåtelse icke skulle skett eller genom dråtsslnämnden eller dess företrädar i förvaltningen af stadens egendom; men om oc utredas kunde, att dessa gatudelars öppnand verkligen skett utan nämndens eller dess företri dares begifvande eller till och med mot dess vilj: så lärer likväl, då samma gatudelar, såsom vs rande stadens men ej enskild persons egendon stå under drätselnämndens förfogande, och nämr den ej vidtagit någon åtgärd för att från trafi dem åter afstänga, nämnden böra juridiskt anta gas vara den som upplåtit desamma. Denna omständighet verkar dock, efter öfver ståthållareembetets förmenande, föga på saken faktiskt är nemligen, att dessa gatudelar elle vägar sedan flere år tillbaka äro för allmänna tra fiken tillgängliga, men befinnas i ett skick, sor ej med E. K. M:ts åberopade nådiga förordnin den 25 Maj 1849 öfverensstämmer. Det åligge alltså vederbörande att försätta dem i ändamåls enligt skick och sådant desto hellre, som de nu mera, sedan Norra bangården blifvit färdig oc utgör medelpunkten för en stundlig, med hvarj dag mer och mer tillväxande trafik, möjlige kunna umbäras. — Frågan är således blott at afgöra, hvem vederbörande är; och då nu gatu delarne tillhöra kommunen, samt det ej blifvi uppgifvet eller skäligen kan påstås, att desamma: iståndsättande i större eller mindre mån åligge: någon eller några enskilda tomtegare, så anse öfverståthållareembetet de: vara uppenbart att så dant måste åligga kommunen; hvadan och då det enligt 4 i E. K. M:ts nådiga instruktion för drätselnämnden den 4 Mars 1864, tillhör nämndens tredje afdelning, men icke dess första, att ombesörja alla ärenden, som röra stadens gatuläggningsskyldighet, och det i fråga om afhjelpandet af ett oundvikligt behof i detta hänseende icke, på sätt tredje afdelningen uti sin omförmälda förklaring velat antyda, lärer få tagas i betraktande, huruvida de åt afdelningen för året anvisade medel räcka till eller ej, öfverståthållareembetet måste i underdånighet hemställa, att de anförda besvären lemnas utan afseende, desto hellre som, på sätt i besvären uppgifves, frågan om ett fullständigt ordnande af gator och platser omkring Norra bangården i sammanhang med afledningen af vattnet derstädes numera blifvit af stadsfullmäktige, genom vägran att för år 1869 dertill anvisa medel, till obestämd tid undanskjuten. en af öfverståthållareembetet nu uttalade uppfattning af frågan öfverenstämmer i allo med det af stadsfullmäktige upprättade samt af öfverståthållareembetet under den 19 sistlidne Oktober till E. K. M:ts nådiga pröfning i underd. öfverlembade förslag till ny författning angående läggning och underhåll af gator, torg och allmänna platser i Stockholm.