a Re AN CE I ST LR RR ER RNE inom Wermland eller: 1,200,000 eentner, så bör man kunna antaga att deras malmbottnar icke heller äro större, hvarför hela den vermländska malmbottens arealer icke belöpa sig till 3000 -qvadratfamnar.. Detta framhålles icke för att. nedsätta Wermlands malmtillgång, hvilket skulle vara en fruktlös sak, då provinsen nu ur sina grufvor väl förser sig med malm för sin stora jerntillverkning, utan endast såsom en häntydning på hvad som skulle kunna hemtas ur t. :ex. endast Grängesberget med sannolikt 20,000 vadretfamnars malmyta, om anledning yYppales till afsättning af dess rika malmer. I den riktning insändaren föreslagit en bana från Köping till Ludvika hafva vi redan genom statens bidrag i flera år begagnad trafikled på Strömsholms kanal och Wesöman—Barkens jernväg, hvilken besörjer all den transport som kan gå deråt. Icke bör derför staten förkasta föreslagna jernvägar inom andra trakter som icke ega någon kommunikation, men långt. större trafiktillgång samt bygga en jernväg från en ännu sämre och aflägsnare hamn vid Mälaren på 112 mils afstånd från Strömsholm vid Köping och sedan gå på helt ringa afstånd från kanalen under sin längd till Ludvika, hvarifrån jernvägen skulle utdragas till det gruffält, Grängesberget, hvars efter banan belägna bruk nästan uteslutande taga malmbehofvet till sina hyttor. Här skulle således staten experimentera med kommunikationer samt för några bruksegares synnerliga beqvämlighet konkurrera med sig sjelf och sannolikt drifva det derhän, att hvarken jernvägen eller kanalen bure sig. Låtom oss se till, hvilken trafik denna lilla vrå bland bergen och dess bruksegare hafva att lemna som skulle öfverträffa Frövi —Falu-bananstrafik. Enligt egen uppgift tillverkas inom denna ort 222.280 centner tackjern och 290,000 centner stångjern, tillsammans 512,280 centner, men våguppgifterna från dess faktoriplats Köping upptaga att derifrån afgick år 1866 218,000 centner stångjern och 250 centner tackjern och 1867 248,619 centner stångjern och 1685 centner tackjern. Detta är den trafik som kan påräknas, ty malm kan ej fraktas med fördel från en hamn, som sjelf saknar import och dit fartygen derför måste gå i barlast. Det är saledes för aenna obetydliga qvantitet, som staten skulle bekosta en bana hit. Skulle man någonsin tala om att trafiken blefve inledd i orätt strömfåra, så skulle det väl vara denna, derifrån i en på gods så rik a större frakt tagit nu föreslagna väg. Detta gäller här desto mer, då man dristar föreslå staten att bygga en bana, som till utfartsväg vore tvungen att begagna icke mindre än tre privata bolagsbanor (månne härat namnet Tertius?), hvilka alla gjort sig kända att med ovanligt höga frakter beskatta trafikanterna. För ,att sakkunnigt och opartiskt folk må kunna strängare följa våra påståenden och öfvertyga sig om deras sanning vill jag nu bemöta insändarens påstående: Det är obestridligt att Frövi—Falu-linien emellan Linde och sjöarne Hörken eller på 4!2 mils längd är af föga betydenhet. Utmed denna linie ligga i Linde socken: Stripa, Grängshytte, Nyhytte, Ingels öch Wasselhytte, Limnäs, Reboda, Uskeboda, Fanthytte, Siggeboda och Malmbergsöns gruffält, inom Ramsbergs socken: Blanka, Strossa och Håkansboda samt imom Kopparbergs socken: Svartvikens, Salbobergs, Bärbacks, Hvilås, Vestra Allmänningens, Svartkärn, Smedbergs, Olofkärns, Ljusnarsbergs och Kafveltorps m. fl. gruffält, alltsammans icke enskilda grufvor utan gruffält, ur hvilka, enligt förut anfördt intyg af bergmästaren Baer, en malmqvantitet af omkring 17 millioner centner årligen kan tagas. Sakkunnigt och opårtiskt folk äro sålunda i tillfälle afgöra huruvida denna sträckning är af den föga betydenhet att den kan jemföras med den af Tertius före slagna Grängesbergs—Ludvika—Köping banan. Men icke nog härmed — äfven de gruffält som ligga norr om Wessman har förbisctis, nemligen Hillätgs, Kärrgrufvan, Tinnäs och Rybergs, Ivibs, Basttings öch Nybergs, Siksjöbergs, Torstensbergs, Vestra Silfbergs, Hästbergs och Idkärrbergs grufvor, icke ens Gräsberget har blifvit bemärkt, ehuru derstädes numera ur en grufva brytas 300,000 centner, icke heller Svartberget med så stor tillgång af alla de malmer som föranlåta till bergverksdrift och deribland enjernmalm som ligger biottad på 200 famnars längd och der den nu Sf befinnes vara 11 famnar bred, hvilken håller omkring 20 proc. mangan och är den enda större malmgång, hvaraf kan blåsas det dyrbara spiegeleisen. Huru noggrannot Tertius angifvit Frövi—Falu-banans tillgångar kan man se deraf att endast de närmast Grängesberget belägna grufvorna äro omnämnda, ur hvilka 1863 brötos 884,000, men de öfriga, hvarur uppfordrades1,736,000 centner äro utelemnade. När de officiella siffrorna bebandlas på detta sätt, huru oväldiga kan man då anse de egna uppgifterna? Af.det här anförda må ingen antaga att jag vill motarbeta andra banors dragande titl Frövi--Falu-banans. område. Jag anser tvärtom att denna har stora malmqvantiteter att afytira, att ju flera afnämare som komma, desto bättre, samt att derför äfven Köping—Uttersbergs-banans utsträckning till bergslagen är -välkommen. men. endast som lokalbana och ej med anspråk att kunna ensam fylla denva orts behof samt uppehålla den jernhandtering som redan finnes, ty hvad kunde en slik bana gagna de tynande bruken inom Dalarne, hvilka blott af Frövi— Falu-linien kunde väckas till lif. Af samma skäl är äfven en Stockholmsbana väl behöflig. För att med ringa kostnad och derföre snarare se den utförd vore säkerligen bäst att Stockholms-intresset före-: nade sig med det norrländska samt antog! den norra stambanan från Upsala öfver Sala: till Avesta och derifrån ginge. till. Norbergs): stora gruffält samt vidare till Smedjebacken och Ludvika, hvarigenom man äfven fick en kommunikation med Stockholm norr om Mälaren. Jag är icke fästad hvarken vid Gränges