stoden af invasionshären inåste inskeppa sig och lemna landet. Det var icke underligt att konung Carl, under det följande året yttrade om Stenbock: Häån ensam är :å god som alla de andra tillhopa. — När, ett århundrade senare, fjesket erar ett monument EE de da Gustaf IV Adolf, afböjde denne ett sådant förslag, enär det blott skulle bevara minnet af konungens vistelse i Skåne, I dess ställe föreslog han att ett monument skulle egnas åt Stenbocks minne. Denna goda id kom likväl i förgätenhet.. Ungefår samma förslag gjordes sedermera åt konung Carl Johan, som likaledes afböjde. detsamma. Dock lärer sedermera en minnessten vid hamnen i Helsingborg vara uppsatt, erinrande orm att Carl Johand der först steg i land på Sverges jord. Enör planen för medlens anskaffande var uppgjord för en insamling till betydligt belopp torde möjligen en tillgång finnas. Det vore sorgligt om otacksamheten mot en stor mans minne skulle åter hafva undanskjutit eller uppehållit verkställigheten, ehuruväl Sverge, och särskildt Skåne, står i sådan förbindelse hos den omnämnde store mannen, att, utan hans utomordentliga kraft och fosterlandssinne, landet sannolikt skulle blifvit beröfvadt den vigtiga sydgräns som Carl X:s vapen och politiska måtta förvärfvat oss: