(Insändt.) Ett monument åt fältmarskalken Sten: i? bock i Helsingborg. Då Sverge nyligen festligt. påmint sig hjeltekonungen Carl XII, synes.det ämpligt att också bringa i einring en af de utmärkta män som verkade under hans tid och hans inflytande. Tbland dessa intager Magnus Stenbock ett särdeles utmärkt rum både såsom krigare och lika stor administratör. Hans ovanligt stora anlag, odlade ee studier, resor och anställningar i utländsk igstjenst, hade redan vid Carl XII:s uppseende på tronen utbildat honom till stor skicklighet såsom krigare, hvarvid hans fyndighet gjorde honom lika nytta som hans utmärkta djerfhet. När riket nu snart invecklades i krig på flera håll var det naturligt ått den erfarne Stenbock: blef använd. Men under det länen kriget i Polen blef hans administrativa skicklighet mer anlitad än hans fältherre-talanger. Den politiska åsigt som Stenbock hyste och sannolikt emellanåt yttrade mot fullföljden af det polska kriget synes icke varit konungen till behag; följden blef att Stenbock hemskickades till Sverge, till icke ringa saknad hos armön, hvars proviantering och öfriga ekonomi ansågs icke kunna med, lika klokhet af någon efterträdare tillgodoses. Korungens mening var likväl icke att umbära Stenhocks ovanliga egenskaper. Han blef hämnd till generalguvernör ötver Skåne, der han snart med sin vanliga raskhet ordnade landets! ekonomiska. förhållanden på ett sätt som isynnerhet under de tiderna af stora utpressningar för landets gemensamma behof fordrade stora praktiska kunskaper, en omfattande öfversigt och mycken kraft för verkställigheten: De södra provinserna hade då blott 50 år-tillhört Sverge och hos mången lefde äninr minhet af-en annan regering; hos det yngre slägtet traditionen, Att motverka intryck af samma slag när detfordna fäderneslandet Danmark åter gjorde anspråk på de skånska landskaperna, fordrades det Stenbocks egenskaper, ett behagligt väsende, bestämda men humana förmansåtgärder. Också lyckades han häri, mest kanske genom befolkningens personliga välvilja och tacksamhet för Stenbocks omtänksamma styrelse. När nu den danska konungen, under Carl XII:s tåg till Turkiet föll in i Skåne med en för den tiden ganska stark armå, var det Stenbock som man hade att tacka för provinsens bibehållande vid den svenska rikskroppen. Vivilja icke omständligt anföra de svårigheter som, mötte det utblottade landets försvar. Det må vara nog att anföra hans samtids vittnesbörd att det endast genom Stenbocks nit och fosterlandskänsla blef möjligt att samla en här i. Småland och en del af Westergötland, samt att i denna ingjuta en sådan esprit att den, efter några veckors ifrigaste öfning kunde föras fram i öppet fältslag mot. en något, manstarkare, men ojemförligt bättre utrustad arm6. Sjelf yttrade han derom: Skulle jag bedöma denna trupp efter dess kläder och vapen, så har jag under mina 26 :krigsår aldrig sett nåot sämre, Ett ryttare-regemente satt till häst i träd-skor. Deraf kan man döma till det öfriga utaf härens utrustning. — En förvånande seger i ärlig och öppen strid vanns likväl af denna nyutskritaa här. Europa håpnade öfver detta bevis å svenska folkets medfödda mandom.: Skåne Perriades från invasioner då de anfallande: blefvo i grund slagna i den för alltid märkvärdiga slagtnivgen vid Helsingborg, hvarefter den svaga åter