a I höja konsten i vårt land. Richard. a nens 2) Gymnastik och lekar såsom fysiska uppfostringsmedel. -I, Betydelsen af fysisk uppfostran har varitinsedd a I hos alla folk, som haft en omfattande blick för ti det menskliga intresset och vetat vårda detta unt)der den närvarande dagen med förhoppning på 1 Iden kommande. Framtiden lefver embryoniskt i J ungdomen och har i denna sin första förhoppning, -Isin första lifskraft. Liksom mången vinst äl före. I gående slägtens arbeten begagnas af den mnär1 I varande tiden, så är denna i sin tur skyldig att -larbeta för ett kommande slägte. Ungdomens uppfostran är ett kapital, som den närvarande tiden linsätter för framtiden, och ju större: detta kapital än sesto större är också nationens trygghet och Istyrl I välmenande afsigt utan tvifvel och i rent nit Iför ungdomens intresse hafva ofta både skriftliga -Joch muntliga yttranden låtit höra sig att lekarne, mera än som sker, böra inrymmas inom gymnastiIken. Häri ligger en obestridd sanning, men frå gan härvid framkommer nödvändigt: hvad utsträckJning bör leken få? Kan den eller bör den i nåI gon väsentlig mån uttränga den ordnade gymnaIstiken? Leken och den ordnade gymnastiken hafva olika lutgångspunkter och äfven olika uppgifter. Leken dhar uppkommit samtidigt med varelser, som ega förmåga af frivillig rörelse. Den är en yttring af en särskild sinnesstämning, nemligen den glada, men denna åter är en följd af god helsa. Detta visar sig tydligast i lekens första omedelbarhet såsom barnets tidigaste lekar, eller om man vill hemta exempel härpå från djurets. Man ser att Idetta inrin er och hoppar är lädje, men det är det friska djuret, som gifver tillkänna denna glädje uti leken. Om denna glädje eller denna lek kan det i egentligaste mening sägas att den är naturlig. Det är de unga individerna, som företrädesvis känna sig manade härtill, och tydligen af instinkt att genom dessa frivilliga rörelser kraftigare sprida näringsvätskorna till de olika kroppsdelarne för att der fullständigare förbrukas. Det lilla barnets leenden och sprittande rörelser äro yttringar af fysiskt välbefinnande. Dessa inifrån kommande impulser äro till en början anledningen till glädjebetygelserna, men leken har äfven uti sig något objektivt lockande och tilltalande, Hos flertalet lekar visar det sig tydligen att deras egentliga karakter består uti kamp eller täflan. äflingslusten ligger hos ungdomen vaken eller slumrande. Denna täflingslust är liksom ett medfödt sinne hos ungdomen, hvarigenom lekarna mäktigt tilltala henne. Detta är också orsaken till lekarnes uppkomst och likheten uti deras rundstämning. Detta förklarar äfven att många ekar äro desamma hos olika folk, och varit enahanda hos forntid och nutid. Några lekar äro likväl tillhörande särskilta folk, och innebära uti sig något, som är egendomligt för det landet eller det folket. Lekens utgångspunkt är således det naturligt friska och glada lynnet hos ungdom med sin lust för täflan. . Men hvad är lekens uppgift? Lekar företagas icke i afsigt att verka på den eller den kroppsdelen. Det är möjligt att de så göra, och med säkerhet kan det sägas att flera af dem äro kroppsstärkande öfningar, men de äro liksom omedvetna härom och bära således ej ansvaret för möjligen vidlådande ensidigheter. Lekens uppgift är att vara lifvande och muntrande. Detta förutsätter att leken företages af fri vilja, ej af tvång. På så sätt blir leken en bild af barnaåren, den är till för nöjet och glädjen, den är den poetiska sidan af gymnastiken. Kan ej leken vara nog eller kan den ej ersätta den ordnade gymnastiken, om hvilken ofta säges att den just ej hör till det mest roliga för ungdomen? Men skolan står ej alltid i bästa harmoni med leken. Den fria naturen med sina skogar och ängar manar till lek, munterket och lif, men skolan till arbete och allvar. Skolan är en befallande verld, lexorna äro lagparagrafer, långa vintrar förkorta en lifvande vår och grönskande sommar och — de förkorta äfven lekarne. Det kan väl anmärkas att ungdomen är alltid fallen för lek den ena årstiden som den andra och man ser den, utkommen från skolan, rusa fram i lek och yrande upptåg. Många göra så, kanske de flesta, och det är glädjande; men man ser dock att en stor del af ungdomen ej visar håg för 1leken. Isynnerhet är detta förhållandet med dem, som räkna några flera år och stigit i skolklasserna, men för hvilka kroppsstärkande rörelser icke dermed blifvit mindre nödvändiga. Leken smakar dem ej, känsla och förstånd ha vuxit ifrån lek till allvar, leken synes barnslig för en yngling, som kanske börjar svärma för högre idter. annu sämre är det med de fordna idrotterna eller våra förfäders kämpalekar — de äro råa och barbariska för nutidens ungdom Hvad är att göra? Gymnastiken måste in uti skolorna som en legaliserad myndighet. Gymnastiken rättar sig ej efter hvad gossen önskar och vill, utan den föreskrifver de rörelser, som med afseende på ålder och kroppsutveckling äro nyttiga. Det är ju således en annan utgångspunkt än lekens och uppgiften är också en annan. Gymnastiken gör, åtminstone vill den göra till sin uppe gift dels att förebygga de sjukligheter, som lätt uppkomma af skoltvånget, dels att genom lämpliga kroppsrörelser befordra kroppskrafternas utveckling, samt vid passande ålder öfva ungdomen i vapenföring och vanlig exercis. Ett stort mål således, ehuru det ej alltid tillfredsställande uppnås. Tydligt är det emellertid att leken och gymnastiken icke äro desamma, och den ena icke heller kan ersätta den andra, men de kunna till fördel för ungdomen komma i närmare beröring med hvarandra. Gymnastiken beskylles ofta för att sakna det lifvande och muntra, som är så passande för ungdom på tider, då bokeu ej fjettrar deras uppmärksamhet. Låt leken då komma och lösa all stelhet, bortblåsa för stunden all förtretlighet; låt den ingjuta lif och naturpoesi inom den reflekterande gymnastiken. Vid hvad ålder bör rätteligen barnet börja gymnastiken? Då man hoppas i gymnastiken finna ett medel mot verkliga eller inbillade olägenheter af att barnen måste inom skolan mer och mer ansträngas under stillasittande, så är temligen tydligt att början bör ske samtidigt med inträdet i skolan. Leken har nära nog samma början som barnets tillvaro, hvarför frågan ej här kan blifva om början, men väl om att leken ej må sluta inom skolan. Är leken ett naturligt element för barnets lynne och outredda väsen, så följer också att barnet dagligen må uppfriskas med lek, hvilken är för den tidigare åldern den mest passande gymnastik. Skilnaden mellan lek och gymnastik 1 vanlig menivg ligger ej så mycket i rörelsens form som i sättet att tillhandahålla vare sig lek eller gymnastik. Om barnet finner de vanliga gymnastiköfningarne roliga, som det nästan alltid gör, då ej tvånget väcker afsmak för dem, så kunna de för barnets ålder passande gymnastiköfningarne kallas lekar likaväl som lekar i vanlig mening. Om läraren eller lärarinnan med ungdomskänsla och spänstigt sinne deltager såsom den största bland barnen uti de gymnastiska lekarne, så stiger glädjens temperatur och ökar rörelsernas betydelse och nyttiga inverkan. Det ärj ett fel hos våra gymnaster att de för litet deltaga sjelfva i de åt ungdomen erbjudna öfningarne. Ungdomen uppfattar detta förhållande som likgilughet och likgiltighet sprider sig snart som en höstkyla öfver deras gymnastik. Ju yngre ungdomen är desto mera bör leken uppmuntras och framhållas vid deras gymnastiska . lektimmar, men den på deras kroppsliga utveckling mera beräknade rörelsen kan mycket väl inpassas bland lekrörelserna. I mån som ålder och utveckling tilltaga bör