Rättegångsoch Pollssaker. Stölden hos handlanden Littke. Ransakningenl(i detta mål fortsattes i förgår å rådhusrättens sjette afdelning, dertill, utom de vid förra förhöret närvarande, rage F. Insulin jemte hustri B. Sten voro inkallade. Hr Littke var personligen tillstädes. Insulin hade varit i sällskap med nu häktade estländningen E. Beckman och har angående dermed sammanhängande förhållanden varit hörd inför Norrtelje rådhusrätt, som häröfver hit insändt rotokoll. Insulin berättade att han, som några agar uppehållit sig i Stockholm, i afsigt att förskaffa sig tjenst, då detta ej lyckades honom, hade den 22 sistlidne Oktober åter begifvit sig på väg till hemorten i trakten af Norrtelje, dorgid härifrån staden åkande med en för honom obekant landtbo. Kommen till Stocksund sammanträffade de åkande med estländningen Beckman, hvilken då begärde och erhöll tillåtelse att åka med till Ensta gästgifvaregård. Der skildes de från bonden, utan att hafva gjort någon förfrågan om hvar han var hemma, samt tillbragte natten på denna gästgifvaregård och fortsatte följande morgon resan till fots till Norrtelje, derunder Beckman tidt och ofta bjöd på förtäring, hvaraf bränvin och öl Re tes på gästgifvaregårdarne och maten togs ur Beckmans medhafda matsäck, Insulin trodde att omkring 5 rår åtgått under vägen och förmälde att Beckman vid gästgifvaregården närmast Norrtelje ttrat, det han endast hade 75 öre qvar, men att far dock ej var utan tillgångar, emedan han innehade ett guldmynt, som han förtjenat genom arbete på en finnskuta. Kort efter ankomsten till Norrtelje skickades en tredje person in i hr Fröbergs guldsmedsbod, der guldmyntet såldes för 14 rdr, som lemnades Beckman, hvilken gaf 50 öre åt ombudet, hvarefter Beckman och Insulin ingingo på närmaste krog och intogo förtäring. Mean detta pågick visade Beckman för Insulin att han ännu bade mera af värde, nemligen tyenne silfverskedar och en dukatring, hvilket allt han äfven önskade afyttra. Insulin rådde honom då att ånyo ingå till guldsmeden Fröberg; men detta afböjdes af Beckman, som ej ansåg det gå an att åter vända sig till denne, utan beslöts det att man skulle med de sistnämnda effekterna vända sig till guldsmedsenkan Herkepseus, hvilket äfven skedde, dervid Insulin ingick i boden och Beckman väntade utanför, Om förloppet vid denna handel berättar Insulin att fra Hetkepieus ptter skedapnes och ringens vägning och värdering betalt desamma med 13 rdr, hvilka han, utkommen på gatan, lemnat den väntande Beckman, som äfven då lemnap b0 i för besväret, Vid förhöret i Norrtelje, der fru H. var närvarande och hördes, upplyste hon sig hafva gifvit 23 rdr för alltsammans, hvilket pästående likväl af Insulin på det bestämdaste förnekas. Beckman köpte sig derefter af de erhållna pengarne en skjorta, byxor m. m. och intog sedermera i Insulins sällskap ytterligare traktering på en krog, hvarefter de åtskildes på afton, då Insulin tog natiläger hos skomakare. Följande dagen, söndagsmorgonen, för Beckman åter till hufvudstaden; men före afresan sammanträffade han ånyo med Insulin, som då af honom tillhandlage sig et Far amla byxor och en skiorta för I rår 50 öre, hyilka betaltes med en E-riksdalerssedel, på hvilken Beckman gaf tillbaka. Då Insulin inför Norrtelje rådhusrätt förmält sig på resan från hufvudstaden endast innehaft 2 rdr, illspordes han Nejlrat Bikomsten ar rg Rätt, ot hän Gfter Ankoltslen. kill Norrtelje fonnil densamma liggande i ena västtickan, som var tra: sig, och att detta kommit sig deraf att han, gom vid resan till Stockholm medbaft 20 rdr och efter ankomsten dit försålt åtskilliga klädespersedlar derefter lefvat i sus ock dyg och trott sig hafva förstört alla pengarne, så när som på de nämnde 2 rdrna. Ordföranden fann sig ej belåten med denna förklaring, utan förmenade sig ha anledning att antaga, det Insulin hehållit 10 rdr vid försälj ningen af ringen och skedarne. Då Insulin der efter ej hade mera att tillägga i målet, yrkade har ersättning med 16 rdr, hvilket ordföranden sade sig akole Boge: ER ade derjemte att In sulin väl ny Boge bege sig hem, men att gt, er ter hvad det ville synas, Tatt Kände Tända at har ännu en gång kunde nödgas infinna sig här, Hustru Sten, hos hvilken de tvenne personer som sällskapat med de båda estländningarne och hvilka numera intagna på södra arbetsinrättningen, äfver till gårdagens förhör voro inställda, kade Ingenting å målet inverkande att meddela. ! En skrifvelse från länsmannen Gröndahl upplä stes, at innebkll att Beckman vid ankomsten til Furusund skulle i sitt sällskap haft åå person, som ehuru han talade ganska bra svenska, tydligt ge nom brytning hördes vara en utländning. Dett: förnekajdga at Beckman, Någon spanibg på Sandnlagen Jacksgon, hvil ken, efter hvad det vill synas, begifvil sig ar mer nästan allt det stulna, hvars värde, oberäknad guldmynten, skedar m. m. efter den bestulnes ut sago uppgår till minst 2500 rdr, har man änn icke. lyckats erhålla. — Beckman återfördes i häktet och målet uppsköt för inkallände af hr Fröberg och fru Herkepseu: samt för vidare upplysnjnj ars inhemtande frå smannen Gröndahl. RAR — Lönmerd. Upsala den 29 Dec. Onsdagel den 16 dennes kl: bikes hall vå å prällen sat drängen Anton Hagberg i stugan hos sina föräl drar i Rösa by, Husby socken, Upland, och spe jade på s. k. dragharmonika. Utanför ena fönstre aflossades dervid en bössa, rutorna krossades oci Hagberg nedsjönk, träffad af skottet i venstra si dan af ryggen. Han afled på fredagsmorgonen 32