Dora skall bli lycklig — mycket lycklig — I om jag kan göra henne det. Jag är snart färdig,, sade hon under-: rifvet. et mig packa in åt dig,, sade Dora sladt. Hon steg opp och gick uppför trappan, och det första hon gjorde var att leta rätt vå mr Templemores bref och bränna upp det. Då det krökte sig framför henne och förrandlades till aska, for ett segerleende öfver wennes ansigte. Så skulle all bitterhet och vänlighet försvinna och fly långt bort från leras Tif. Hon kom snart ned igen. Nu äro vi färdiga, sade hon till sin nan. Den vagn, som hade fört dem från jernvanstationen, stod utanför och väntade. Mrs Jourtenay stod lugn, utan att säga ett ord, nedan hennes dotter satte på henne hatt och chal. Tyst och undergifven steg hon uppi vagnen, men öppnade nästan icke munnen under färden till Les Roches. Dora lade märke ill detta, och då de gingo uppför stentrapn in i buset, sade hon derföre en smula ebrående: Nå, är du inte-glad öfver att vara hemna igen? Jo, kära barn, jag är så nöjd och gläd, svarade mrs Courtenay mildt; men det var ycka att det var afton, så att Dora icke kunde se sin mors ansigte. Mrs Courtenay sade att hon var trött och gick upp på sitt rum. Mr Templemore öaskår ha Dora för sig sjelf, tänkte hon med svällande hjerta; jag får inte vara i vägen. Rummet var gladt och behagligt; men mrs Courtenay såg sig omkring med en melancolisk blick. Hon tyckte att det var kallt ch hade begärt eld i kaminen; men ehuru