Sade jag dig inte att jag skulle hoppa ut senom fönstret? frågade Dora muntert. Ah! men jag vill hoppas att du inte gjorle det, utbrast mrs Courtenay med en viss oro. Det ginge aldrig an, Dora. Mr Templemore skulle inte tycka om det. Dora såg en smula trotsig ut. cHvarföre stängde han dörren ? frågade hon. Mrs Courtenay knäppte ihop sina händer. Stängde han verkligen dörren? ropade won. Det var verkligen bra illa gjordt, Dora; men du borde ha skaffat dig en anvan nyckel och inte hoppat ut genom föntret.n Tro henne inte, min bästa mrs Courtenayc, ade nu mr Templemore, som hela tiden ade stått bakom hennes stol. Dörrarne på Les Roches stodo hela tiden öppna; men Dora ville så ogerna resa, attjag måste taga ich föra henne till er. Det är bara förtal, bara förtal mamma, ade Dora lugnt, det vet du bäst. Mrs Courtenay var en smula förbryllad af nar Templemores plötsliga framträdande; men won hemtade sig snart och hennes första ord rar en fråga efter Eva. Jo, jag tackar, Eva är alldeles bra nu; men vi vilja inte lemna henne länge allena, och om ni inte illa upptager det, mrs Courtenay, så vilja vi be er följa med oss, och let så godt som med detsamma. Han talade med sin vanliga vänlighet och artighet. Mrs Courtenay såg på honom och, sedan på sin dotter, och hon öppnade munnen för att säga: Mr Templemore, ni ville inte ha mig i ert hus, och jag villinte återvända dit; men för Doras skull teg hon. )De skola aldrig få, veta att jag känner till let, tänkte hon. Åfven jag skall ha min hemlighet och min börda; men min snälla