Dora hade tagit högst få saker med sig från Les Roches, en omständighet som ihög grad förbittrade hennes mor då hon upptäckte den... Linne, med en behaglig doft at violparfym, mötte här hennes blick. Hon sköt en smula förargad igen lådan och gick till den nästa. Denna innehöll kragar och ärmar och en omsorgsfullt hoplagd sidenklädning. nn tänkte mrs Courtenay förtrytsamt. Hon ämnade just gå till nästa låda, då ett litet skrin föll henne i ögonen. Kanske att korten lågo i detta. Det var icke låst, och mrs Courtenay öppnade det med en viss nyfikenhet. Hon såg pågra papper, på hvilka bon igenkände Pauls handstil; hon lade dem tillbaka med fuktig blck och darrande hand. Mrs Courtenay hade innerligt hållit af sin styfson Ett-anoat papper; som-hon på-samma gång hade tagit upp, hade fallit på golfvet. Hon tog upp det. Det var ett kuvert, på hvilket Dora hade skrifvit: Det första och det sista. Det första och det sista! Hvad kunde det betyda? Kuvertet var icke försegladt; men det var nött, och man kunde se att det ofta hade blifvit handteradt. Mrs Courtenåy frågade icke sig sjelf hvad hon hade för rättighet att utforska sin dotters hemligheter, utan tog fram de båda papper, som kuvertet innehöll, och läste dem båda. Det första var ett bref som mr Templemore hade fvit till Dora såsom doktor Richard, det dra var det som påbjöd hennes mors förvisning, Det första var Hoppet, sådant som de: först hade kommit till en drömmande flicka; det audra vär Verkligheten, sådan som den hade besökt :en sörjande qvinna. Och båda hade, ehurn mrs Courtenay töga anade det, dagligen blifvit lästa sedan hon lemnade Les Roches. Dagligen hade hon i det ena