Sökrigen i Amerika 1861—065. Fremstille vesentligst efter officielle Rapporter ve H. J. Miler, Oapitainlieutenant i de norske Marine, (Kristiania, 1868.) Det fängslande intresse, som städse kny ter sig till rigshistorien, till redogörel serna för sjölifvets och sjödrabbningarnes ät ventyr och faror, saknas ingalunda i histo rien om den andel, som örlogsflottorna tog i den jättestrid, som tillintetgjorde negerslafveriet i Nordamerikas förenta, stater tvärtom rycker det oss med sig. med oemotståndlig makt, helst då denna historia berättas så lefvande, åskådligt, som falle är i hr Millers föreliggande arbete; men dermed förenar sig i detta fall den utomordentliga vigt, som kännedomen om dei detta krig begagnade nya vapen erbjuda icke blott yrkesmannen utan äfven den stora allmänheten. Pansarklädda fartyg hade i någon ringa mån varit använda redan före detta krig, nemligen utanför Kinburn under 1854 —55 års orientaliska krig; men den erfarenhet som med afseende å dem vuhnits, var liten eller ingen. Deremot-voro monitorerna, de svåra kanonerna och torpedos, fullkomliga nyheter, hvilka i det amerikanska kriget för första gången användes, och det är detta krig, som erbjuder den enda hittills vunna erfarenheten ined afseende å deras begagnande. Med framträdandet af dessa pen kan man nästan betrakta hela den dre sjökrigshistorien såsom ett afslutadt kapitel, till hvilket sjödrabbningen vid Lissa på sätt och vis är att betrakta såsom ett postskriptum. Men med användandet af de mnda nya vapnen öppnas den nya tidens rigshistoria. Den som vill bilda sig en öreställning om hvad som med dessa vapen san utträttas och den som behöfver någon edning af erfarenheten med afseende å deas handhafvande, han måste göra sig förrogen med tilldragelserna under det amerikanska kriget. De underrättelser man unler krigets lopp genom strödda, tidningsuppatser och rapporter erhöll om — flotornas operationer och strider voro dock alltör ofullständiga för att i detta hänseende unna läggas till grund för ett omdöme, och let är derföre som man med särdeles tillredsställelse uti hr Millers bok mottager, wvad man hittills saknat på de nordiska pråken, en sammanhängande och på offia data stödd redogörelse för hela. detta rig, i hvad det rörer de tilldragelser, vid wilka sjövapnet medverkade. ! För svenska läsare har detta arbete ett lideles specielt intresse, då den stora omwälfning i sjökrigsväsendet, som egde rum inder detta krig, föranleddes af:en svensk nans snille och då den skandinaviska halföns uustförsvar redan börjat att grundas på en en tillämpning af de nya grundsatser, som john Ericssons uppfinningar fostrat. Moniorer, kanonbåtar och undervattensminor heta je tre mäktiga vapen, med hvilka det skall lifva oss möjligt att skydda våra kuster och eherrska våra inre farvatten med en framång, på hvilken man knappast tillförene unde hoppas, och vi ha derföre all möjlig nledniog att genom ett uppmärksa:vt stuium af amerikanarnes erfarenheter bereda RER RN SRS