blir icke min skuld, om jag genom det anfall, nödvändigheten tvingar mig till, måste bringa jemmer och förstöring öfver Cadix. Jag skall beklaga ett sådant resultat, men jag skall veta att göra min pligt. Efter mottagandet af denna proklamation skickade insurgenterna en parlamentä, åtföljd af nordamerikansk ill neral Caballero och erbjödo sig a vapen på de ställen, generalen skulle bestämma. Den 13 dennes på eftermiddagen ryckte regeringens trupper in i Cadix En märklig episod har förefallit under res ningen i Cadix. Hertigen af Montpensier, som tyckes ångra, att han icke redan för slaget vid Alcolea ställde sig till. den provi-! soriska regeringens förfogande, skickade den 10 dennes ett bref till general Caballero de Roda, hvari han meddelade, att han vid underrättelsen om händelserna i Cadix hade lemnat Lissabon för att ställa sitt svärd till regeringens disposition. Generalen skickade genast brefvet till Madrid. Den provisoriska regeringen skyndade att tacka hertigen af Montpensier för hans goda afsigter, men bad honom ofördröjligen återvända till Lissabon. GREKLAND. Wienertidningen Debatte för den 5 dennes gifver närmare upplysningar om Greklands svar på det turkiska ultimatum. Grekiska regeringen har förklarat sig villig att upplösa friskarorna, att förbjuda sina officerare och embetsmän att taga del i den kandiotiska resningen och att låta de kandiotiska emigranterna fritt återvända till sina hemorter. Turkiets öfriga fordringar, och bland dessa flera af stor vigt, ha deremot blifvit förkastade. De vigtigaste punkterna i detta ultimatum, på hvilka Grekland vägrat att gå in, äro följande: 1. Öfverförandet af frivilliga till Kandia, hvarmed transportfartygen Enosis, Kreta och Panhellenion varit sysselsatta, skall upphöra. 2. Upphofsmännen till de mord, som på Syra och andra ställen i Grekland blifvit föröfvade å turkar, skola straffas och de mördades efterlemnade familjer skola tilldelas passande erättning. 3. Grekland skall för framtiden akttaga en hållning som öfverensstämmer med folkrätten och traktaterna.