funnit sin hustru med -hennes kusins tillhjelp. Kanske var det mera lugnande för hans stolthet att sjelf. få gå och söka upp henne och trösta henne, än att finna henne västan utan någon ansträn ning genom denne unge mans bistånd. ura Vv han än trodde Dora, var John Luan likväl icke den man, till hvars omsorg han helst velat se henne avförtrodd. Men den omständigheten, att hans bustru icke hade uppsökt denne unge man, hvilken, ehuru en tillbedjare, på samma gång äfven var hennes enda slägting, visade mr Templemore att hans hustru änpu helt och hållet tillhörde honom. Hennes sorg ville icke mottaga någon tröst och behöfde icke yttra sig i ord. Hon gjorde sin smärta till sin bedröflige reskamrat och tog den med sig i sin ensamhet. Jag skall nog fiona henne, tänkte mr Templemore, medan han vandrade fram och tillbaka i rummet; ty han var alltför orolig för att kunna sofva, Hon är antingen i Paris eler i London. I båda dessa städer skola mina penningar ställa till mitt förfogande män, hvilkas lukt, skärpt af girigheten, är skarpare än blodhundens;. de skola nog snoka upp hennes tillflyktsort, huru bemlig den än må vara. Jag skall nog finna henne inom en vecka — eller högst fjorton dagar Han tittade ut genom förstret på de gasupplysta gatorna; han längtade efter att upptäcka en glimt af dagen på den mörka himmelen, så att han kunde få aflägsna sig. Men tiden, som inte väntar på någon, skyndar sg icke heller för någons skull; Omsider kom dagen och med den afresan. Tåget flög genom landskapet, ångbåten förde honom öfver kanalen, och några få timmar derefter tog mr Templemore, sedan han uträttat eo apgelägen affär i Rouen; in på Les Rocthes.