DORA. Roman itvå delar af JULIA KAVANAGIL Öfversättning från engelskan of C. J. Backman. Mr Templemore stannade allena i sin hustrus rum och läste in sig med sitt nya bekymmer. . Detta kalla, tomma rum hade icke någon likhet med det som hans fantasi för några timmar sedan hade frambesvurit för hans själs öga borta på teatern. Tjockt damm hade samlat sig på toilettspegeln och visade honom huru länge det var sedan denna hade återgifvit Doras bild. Intet tecken till henDes närvaro var der att skåda. Det varsom mr Templemore aldrig hade sett henne der, nvarken sofvande eller vaken. Sjelfva luften hade blifvit kall och faktig i detta obegagnade rum. Ack, detta var icke det möte han hade föreställt sig, då han med klappande hjerta steg uppför trappan. Ilvar voro de tårar och förebråelser, som hon skulle ha sillat med sina ömma smekningar? Hans hustru lade rest, och — hvilken outhärdiig tanke! — hon hade rest med ett hjerta fullt af vrede och bitterhet mot honom. Om hon var skyldig eller oskyldig, derpå tänkte han icke nu. Han tänkte endast på att han hade öfvergifvit henne, och att hon öfvergifven ) Sa A. B 173. 174. 175, 178. 180. 181. 184, 185, 197, 191— S 213—216, 219, 221, 224. 239, 240, 244—947, 274, 210—278, 280,