länder. Tidningsöfversigt. Nyare Kristianstadsbladet söker i en uppsats om Vära fattigskatter utreda orsakerna till och angifva några botemedel mot det öfverhandtagande t et och de stegrade fattigskatterna. Artikelförf. anser orsakerna till någon del ligga i det sätt, hvarpå de bemedlade bemöta och behandla de mindre bemedlade, såväl i umgänget som i aftal med dem om arbete och lön. I sistnämnda hänseende påpekar han särskildt jordegares sätt att belöna fattiga tjenare för långvarig och trogen tjenst. Tjenaren skall — säger förf. — omsider belönas med en liten torplägenhet, t. ex. omkring ett tunnland i vidd. Detta jordstycke utsynas nu i den magraste och oländigaste vrå af jordegarens hemman, och har i handel ett värde af omkring 100 rdr. Här får den nye torparen af egna medel bygga sin lilla koja, och odia den otacksamma torfvan i sitt anletes svett. Nu bör han ju känna sig lycklig och vara tacksam? Ja visst, så länge de få frihetsåren och det lilla sammantjenta kaitalet ännu räcker; men sedan komma, enligt ontraktet, t. ex. 25 dagsverken om året, under de alla återstående åren, hvarefter jorden odlad och förbättrad åter tillfaller jordegaren. Men 25 dagsverken motsvarar ju i värde omkring lika många riksdaler, och den vanliga räntan för 100 rdr var ju blott 5 eller 6 rdr, alltså: hvilket obarmhertigt procenteri mot den trogne och fattige tjeparen på bangs ålderdom! Han kan således svårligen komma på grön qvist som man säger; han måste ständigt mer och mer skuldsätta sig; och hvem undrar om han slutligen, modfälld och förtviflad, söker sin tröst i bränvinsflaskan eller sin räddning i brottet. Hvem bär då skulden för hans, iråkade fattigdom och elände? Hårdast och känslolösast hafva vi förnummit detta system handhafvas vid de s. k. militieboställena och en del andra boställen, der nemligen kontrakterna icke räcka längre än på innehafvarens tjenstetid. Väl da vi våra tankar till de s, k. herregårdarne, hvilket bedröfligt gkådespel erbjuder sig icke i dessa dagar för allas våra ögon inom vår rika och bördiga proviog. Långtifrån att egendomsherrarne söka att med klokhet och saktmodighet afvärja skammen och brottsligheten af det gamla hofveriet, enligt hvilket frälsebonden skall behandlas. snart sagdt som en lifegen; i stället för att skänka honom billiga arrendekontrakter på vissa bestämda år, påkallar man polismaktens biträde för att vräka de arme, med hustru och barn och det tarfliga, bohaget; — och myndigheterna, för att göra skådespelet ännu mera storartadt, tveka icke att påkalia biträde af militärmakt, utrustad med skarpladdade gevär. Märker man icke huru sinnena jäsa hos vårt folk? Förnimmer man icke huru hatet mot de rike växer i den fattiges bröst. Vid försöken att finna botemedlet mot detta onda hänvisar förf. på Danmarks exempel, der tre vigtiga lagar blifvit stiftade, som hos oss påkalla allvarlig uppmärksamhet. Han yttrar i detta afseende; Länge har i Danmark, säges det, en lag varit gällande, enligt hvilken hvar och en egare eller innehafvare af jord är förpligtad attimån af jordvidden hafva vissa hushåll eller 8. k. ;srökar på sin jord. Het går icke an, att der säga, hvad man stundom i vårt köra fädernesland hörer yttras af vissa mer än lofligt egoistiska jordegare: Jag antager icke någon torpare på min jörd, så att inen skall kunna förebrå mig att jag kastat fattigbjon på socknen, Om en lag, lik den danska, vore gällande hos oss, så skulle han — jordegaren — icke lagligen kunna så tala. — Enligt en annan lag är allt hofveri (d. v. g. obestämd arbetsskyldighet) afskaffadt; och enligt en ny jag, gom biifvit stiftad i Danmark detta år, måste hvarje kontrakt, för att vara gällande, antingen det är utfärdadttill arrendatorer eller torpare, uppvisas för och granskas af den häradseller kommunalnämnd,, som för sådant ändamål blifvit utsedd. Anses kontraktet innehålla alltför hårda och orimliga vilkor, gå ogillas det och bar icke förbindande kraft, orrköpings Tidningar innehåller ett bref från Buenos Ayres, hvilket varnar unga män af handelsklassen för de svårigheter, som möta dem, hvilka från Sverge begifva sig till nämnde plåts för att der finna sin utkomst. Det synes nemligen vara från Borrköping, som, ge aom en tillfällig anledniovg, lusten att begifva sig till Buenos Ayres gripit omkring sig bland kontoristerna, men de meddelade upplysningarne kunna äfven på andra orter vara af intresse, och vi återgifva derför ur brefvet följange: ; Hit anlända oupphörligt från England, Tyskland och Italien ne af kontorister, och dessa hafva vanligen den fre framför de svenska, att de medföra goda och kraftfulla rekommendationer samt äro fullt hemma i något af de här ängse språken, så att de kunna få anställniog i sina respektive landsmän, då deremot svenskar måste söka anställning hos andra nationer och för arte få sådana äro nödgade att kunna tald och skrifva, förutom landets språk, som är spanska, ontingen engelska, izonska eller tyska. Hvad spanska språket beträffar, måste det till största delen läras här å platsen, och förr än den tjenstsökande kan tala det någorlunda. får han ej emploj, Såvidt brefgkrifsaren yet, finnes här ej mer än en 8 jens le d kontorist, som har någorlunda bra plats; ålla andra hafva ytterst dåliga aflöningar, ehuru de äro skickliga i språk i gllmänhet samt hyggliga karlar. Få platser i verlden torde finnas, hvarest en sådan missproportion är rådande hvad beträffar aflöningar åt-årbetare och Åt tjenstemän af alla slag. Under det de senare hitströmma från snart sagdt alla trakter af verlden, finnas af de förra ej tillräckligt att rätt bruka ens eu tiondedel af landets utmärkta jord. Personer, som kunna: något handtverk, isynnerhet skomakare och snickare, kunna hör pårkima god utkomst, särdeles om de