Vid denna tanke återvände hela hans gamia ångest. Medan hans pässionerade natur, så glödande och mottaglig för kärlek, såsom de flesta mäns natur är — endast alltför bittert kände den makt, som låg i hans unga hustrus strålande ansigte, gjorde den ädlare naturen inom honom uppror vid tanken. på denna oädla träldom, Han kunde icke uthärda kontrasten mellan detta sköna yttre och denna besudlade själ. Och det är ju så att det är svårt för oss alla att tro, att det kan bo synd bakom rosorna på dessa kinder och dessa ögons strålglans. Det är hårdt, att vi icke alltid skola finna oskuldens andedrägt på dessa friska, unga läppar, som skänka oss himlen då de le. Det är ett hårdt öde; men mr Templemore hade uppnått sina tretio år ptan att veta att detta är något som icke sällan inträffar — aldrig bade han dock trott att detta skulle bli hans lott. Dev bittra tviflet steg nu högre och högre och sopåug med sig hvarje öm illusion, hvarje kärlekens och hoppets blomina. Hans grannar observerade nästan med oro hans förmörkade ansigte och dystra blick. Hvad var det väl som bade fört honom hit, en butter och otreflig främling, som var i stånd aw förtaga hvarje tanke på glädje. Förhänget gick upp, och den andra akten började. Först fäste han ej någon uppmirksamhet dervid; men så kom flickan, som-erinrade honom om Dora, åter franr på scenen, och åter kände han sig genoombäfvad och beherrskad af denna säljssmma glädjerysning, Denua gång egnade han äfven stycker någon uppmärkeamhet. Det var ett kärleksdrama med många lidelsefulla scener, och och de båda flickorna vid mr Templemeres sida togo upp sina näsdukar och gjorde ett dem, Han betraktade emel