Familjen, föreläsningar af Paul Janet, öfversättning från sjette franska originalupplagan. (Stockholm L. J. Hiertas förlag. Pris 2 rår.) Finnes det en menniska, för hvilken familjen icke utgör en del af hennes närvarande, förflutna eller tillkommande lif, hos hvilken icke detta ord kommer n ågon sträng att vibrera, och från hvilket det icke lockar ett småleende eller en tår? — — Jag skulle gerna velat hos eder qvar lemna ett ljuft intryck: jag skulle velat finna lifliga och rörande ord för att ännu en gäng gifva eder en trogen bild af detta huslig lit, som är så helsosamt för kropp och själ, på en gång så stärkande och så uppfriskande, och som, oaktadt alla de vedermödor, hvarmed det är uppfyldt, dock är, af alla lifvets lägen det, som förskaffar oss den största glädjen och den största sinnesfriden. Troligen är det för icke så få läsare ganska ötverraskande7 att finna de ur ofvannämnda arbete anförda orden hos en i Frankrike född och uppfödd författare, — detta land, som genom de främlingar, hvilka bedöma Frankrike efter Paris och efter denna stads sämsta sidor, blifvit för oss utmåladt säsom ett sedeslöshetens stamhåll, der särskildt troheten mellan man och hustru skulle höra till s ntheterna och der ett enkelt, lyckligt familjekf knappt skulle stå att finna. De tällning icke allenast blifvit utbredd genom ensidi dringar, den har med tydliga ord bi fäktad. I företalet till 6:te upplagan af sitt arbete, hvilket ursprungligen sett dagen i form af i ing a sedan bli Ef) akademien önta, uppträder också fört. emot denna föreställning, som funnit ett uttryck hos en för öfrigt så utmärkt förf. som tysken Riehl i hans arbete om familjen, hvar xi denne till och med synes gö arigt för de husliga sedern något försvar kri ; för Frönkrike i detta afscende, torde det b annat kunna fiunas i den omständigheten, att ett folk, som i s många hänseenden gär i i ledet sanning och rätt, ra så angripet ar röt , SOM der som annorser lyckligthänseende på ett sorgch vis ett fåtal, i detta