STOCEHOLM. den 4 Dec, Stockholms stadsfullmäktige behandlade i går afton frågan om den kommunala rösträtten. Resultatet blef, att fullmäktige beslöto ingå till K. M:t med en framställning om det otillfredsställande deri att det antal röster, med hvilket hvar och en egeri kom-. munalval deltaga, blifvit i kommunallagen satt så högt som till 120 af hela valkretsens röstetal, och anhålla, det täcktes K. M:t bereda en sådan nedsättning af det nu stadgade röstmaximum vid stadsfullmäktigeval, som med kommunalinstitutionens ändamål kan finnas öfverensstämmande. Och skulle vid denna framställning bifogas det af komiterade i ämnet afgifva utlåtande, jemte bilagor, till närmare upplysning om förhållandena i hufvudstaden i berörda hänseende. Detta beslut var formuleradt af justitierådet Naumann, som under öfverläggninger med mycket eftertryck gendref den af frih. Skogman i en mot beredningsutskottets betänkande afgifven reservation uttalade åsigt, att stadsfullmäktige voro obehöriga att sasom sådana fatta beslut i föreliggande ärende. Petitionsrätten, sade hr Naumann, hade ända från sagans tider tillhört hvarje enskild man, hvarje kommun, hvarje menighet, och denna rätt vore, jemte tryckfriheten, en at hufvudpelarne i ett konstitutionelt samhällsskick. Med afseende å sjelfva saken, betonade hr Naumann, att verkligen en allmän mening bildat sig om det otillfredsställande i det nu faställda röstmaximum, och om nödvändigheten att undanrödja anledninarne till klagomålen; men då det vore omöjigt att försvara hvarken den ena eller den andra af de ifrågasatta begränsningarne såsom öfverensstämmande med rättvisa, anså han icke någet uttalande rörande en bestäm siffra böra ega rum, utan bestämmandet af den begränsning, som kunde pröfvas lämplig, böra öfverlemnas åt statsmakterna. Om en betydande majoritet hos stadsfuallmäktige kunnat förena sig om en mening rörande det röstmaximum, som de ansett för hufvudstaden lämpligt, hade detta utan tvifvel varit till gagn vid behandlingen af frågan om kommunalreformen hos statsmakterna; men om det tilläfventyrs varit att befara, att större meningsskiljaktigheter i detta hänseende hade uppstått, var det måhända bäst, att föllmäktige inskränkte sig att inför tronen vitsorda det allmänna missnöje. som förefinnes inom denna stora kommun med den nu gällande vallagen. Och då beslutet om ett sådant uttalande fattades i det allra närmaste enhälligt af denna församling, hvilken leder sitt ursprung från det 5gillade valsättet, och hvilken följaktligen måste anses innefatta målsmännen för de samhällsklasser, som nu äro på ett orättmätigt sätt gynnade, så får meningsyttringen en betydelse, som icke kan öfverskattas. Det är ganska sällsynt, att de, som njuta frukterna af missförhållanden i samhällsinrättningarne, uppträda med reformyrkanden; men då detta, såsom nu, undantagsvis inträffar, måste det betraktas såsom ett vittnesbörd om huru ohållbart det förhandenvarande tillståndet är. Orättvisan är så himmelsskriande, att till och med de, till hvilkas förmån hon begås, se sig föranlåtna att begära hennes undanrödjande. Detta bör kunna gifva dem som vederbör en föreställning om hurudan sinnesstämninen då skall vara bland den stora massan af e skenbart röstberättigade, hvilka äro utestängda från hvarje möjlighet att utöfva det ka inflytande på kommunens angelägeneter. Under stadsfullmäktiges förhandlingar i går afton förfäktade hr Behrling en framställning i öfverensstämmelse med komiterades förslag, hvilket, såsom vi förut omförmält, gick ut på stadgandet af ett röstmaximum af l000:del af valkretsens hela röstetal (således högsta röstetalet omkring 60 å 70). Frih. Liljencerantz förklarade sig vidhålla sin förut uttalade öfvertygelse om lämpligheten af ett maximum af 20 röster; men båda dessa talare förenade sig slutligen med hr Naumann. Hr v. Kremer. ville tilldela två röster åt dem, som erlägga så stor bevillning att de ega deltaga i riksdagsmangh samt en röst åt dem som skatta minre. Herr Mankell och Wallenberg kämpade för hvar sin ytterlighet. Den förre yrkade lika rösträtt för alla valberättigade; den senare motsatte sig hvarje annan förändring än fördelning af bolags rösträtt på deras delegare. Båda dessa ledamöter förbisågo, i vår tanka, i lika hög grad förhandenvarande förhållanden. Att vidhålla yrkandet om lika rösträtt, då man vet huru hårdnackadt första kammaren motsatte sig den obetydliga eftergift, som vid sista riksdag af andra kammaren påyrkades ;då man dertill vet, att regeringen endast motvilligt torde komma att samtycka till äfven en mindre genomgripande förändring, och då man slutligen haft tillfälle erfara, att en stor majoritet äfven inom andra kammaren, på hvilken man för reformens genomförande måste företrädesvis stödja sig, uttalade sig. emot lika rösträtten, att då, säga vi, vidhålla yrkandet om lika rösträtt kan väl bereda tillfredsställelsen att få uttala sin öfvertygelse om hvad man anser princiielt riktigt, men förer icke reformen framåt. narare kan det motverka densamma genom att lemna motståndarne tillfälle att vända sin argumentation mot sådana. extrema yrkanden och derigenom vinna en skenbar styrka i debatten, som:de: icke .-skulle: ega -om de nödgades hålla sig till de skäl, hvilka anföras af dem som uppställa moderata yrkan