DORA. Roman i två delar af JULIA KAVANAGH. Öfversättning från engelskan af C. J. Backman EzOch var nu allt förbi? Hon kunde icke tro det. Det är hårdt att somna in som drottning och vakna upp som tiggerska. Hon hoppades, men detta hopp dog, då dörren öppnades och mr Templemore trädde in i rummet. Med båda händerna skilde hon sitt långa hår, strök det tillbaka från sitt ansigte, betraktade honom lugnt och sade: Så blek du ser ut, Richard. Hvad fattas dig? Hon kunde framställa denna fråga. Någonting fattas mig,, svarade han, någonting som jag inte behöfver säga dig, Dora. köäDna har träffat mrs Logan, sade hon, med flit missförstående honom; men jag är inte svartsjuk. Hon sade det och det syntes så tydligt att hon sade hvad hon menade; att han kände sig stark. Mrs Logan sade mig ingenting som jag inte visste förut, sade han helt kallt. Och hvad visste du? frågade Dora med ett stolt, sorgset leende. Jag har inte någon lust att inlåta mig på detta ämne, svarade han; jag vill inte såra eller förolämpa eller ens synas anklaga diz, Dora. Anklaga mig — för hvad, mr Templemore? För ingenting. Jag säger ju, att jag inte vill det. Du är min hustru — jag glömmer det inte. ) Se A. B. 173, 174. 176, 178, 180, 181, 184, 185, 187 191—193 196—198, 213—216, 219, 221, 224, 225, 229, 230, 233, 231, 256. 239. 240, 4 27 20-252, 25Å; 257—272, 274, 216—2178 vn 20.