såväl kölen som borden å ömse sido? öm költ äro lösryckta, (KALMAR) —LL — Att oordningar egt rum i hutvudsta den under aftnarne närmast före Carl XlU:s festen ha vi redan i går i korthet omnåmn Det är i yttersta grad sorgligt och vidrig att någonting sådant kunnat inträffa. När maste anledningen eller förevändningen va den bedröfliga, mycket omtalade läktare, son af enskild person med öfverintendentsembetet medgifvande var. uppförd invid Arsenals atan, ett-stycke bakom statyen. Man im ysa hvilken åsigt som helst om denna läk tare, så kunde en sådan åsigt icke föranledi någon förnuftig menniska att vilja med vål förgripa sig på enskild persons ögendom oci genom lugnets störande vanhelga den natio. nella fest man stod i begrepp att fira; så. dant innebar ett ganska egendomligt sätt at visa det varma intresse för festen, som före. burits. Också gläder det oss af hjertat at erfara, att oordningarne icke utgått frår Stockholms ordentliga och rättänkande arbetarebefolkning, utan från ett antal okynniga pojkar och några lösa personer, som tycka det vara roligt att skräna och ställa till oreda, lika godt af hvad anledning, isynnerhet om de eggas af samvetslösa uppmaningar från håll, der man synes älska skojet och oordningen för dess egen skull. Förliden lördagsafton, kl. omkring 8, observerade patrullerande poliskonstaplar en hop af pojkar, som samlat sig omkring ifrågavarande läktare och tillkännagåfvo sin afsigt vara att nedrifva eller åstadkomma skada å densamma. Detta föranledde polisen att vidtaga åtgärder för afstyrande af detta ofog, öch beordrades till en början ett större antal konstaplar till stället. Under skrik och oljud från pojkhoparne, som, oaktadt polisens närvaro, ändock började lösrifva en och annan bräda å läktaren, samlades en massa folk till stället, och polisstyrkan fann sig föranlåten reqvirera gardesvakten från Gustaf Adolfs torg till hjelp, sedan våld utöfvats medelst stenkastning mot konstaplarne, Vid kl. 1l-tiden anlände öfverståthållaren och polismästaren till stället, och folkhöparDe uppmanades att skingras, men då denna uppmaning ej efterkoms, upplästes upprorslagen, hvarefter folkmassan ånyo förständigades att åtskiljas. Under tiden hade ytterligare vakt från gardeskasernerna anländt, äfvensom en-sqvadron af Lifgardet till häst, som senare på natten gjorde choc mot folket, dervid, enligt hvad ryktet vetat förmäla, några skulle blifvit öfverridna och sårade. Oväsendet denna natt upphörde först iovemot kl. 3 på morgon, sedän de kringtågande orostiftarne på åtskilliga ställen i staden utslagit fönster. Detta oväsen förnyades redan tidigt på söndagseftermiddagen, med anledning hvaraf en kedja af militär ånyo måste dragas omkring södra delen af torget. Då den växande folkmassan fann den nämnda delen af torget sålunda bevakad, började orostiftarne, nästan uteslutande bestående af pojkar, att draga sig åt andra delar af staden, bland annat till öfverståthållarehuset midt emot slottet, der under skrän och hurrarop en mängd fönsterrutor senare på qvällen utslogos. Våldsamheter med fönsters utslående begingos äfven under qvällens lopp i andra trakter af staden, såsom vid Hamngatan, Hötorget, Klarabergsgatan och Kocksgatan. Ridande patruller på 10 å 15 man utsändes med anledning häraf under nattens lopp, som rensade de Carl XIII:s torg omgitvande atorna, samt utsträckte sin patrullering till alla de ställen, hvarest något oväsen hördes eller var att befara. I går middag efter stodens aftäckande föreföllo äfven tumultariska uppträden, men i natt har varit lugnt. Några häktningar hafva icke egt rum, men under oväsendet blefvo åtskilliga Yersoner tagna i förvar, men frigåfvos åter. sedan de fått uppgifva namn och bostad. Det erkännes allmänt, att polisstyrkan och äfven trupperna af fotgardesregementena uppträdt med moderation och humanitet. Deremot försäkras från tillförlitliga håll, att detsamma icke Varit förhållandet med de detachementer af lifgardet till häst, som fått order att skingra folkhoparne, och hvilka sägas ha huggit in med stor våldsamhet samt antastat och blesserat personer som icke deltagit i något tumult samt befunnit sig på platser, der inga -oordningar egt rum. Vihoppas, att en allvarsam undersökning kommer att ådagalägga, hvilka som härutinnan förgått sig och att det då äfven kommer till allmän kännedom, hvilken som har på sitt ansvar anbefallandet af kavallerichocker, hvilka alltid äro ytterst vådliga, emedan en kavalleritrupp, som släppes lös på sådant sätt, aldrig kan agera med: varsamhet och .urskilning, joch hvilka uti förevarande fall måste anses ha varit alldeles obehöfliga.