mist, professor A. Miller, yttrar i afseende på de von Celsingska gasverken bland annat Ännu är en här i landet så godt som okänd, och således ock det företräde, som den i flera hänseenden eger framför stenkolsgas. Publiken har icke blifvit upplyst om att trägas är fri från stenkolsgasens föroreningar, svafvel och ammoniak, hvilkas förbränningsprodukter äro lika så ohelsosamma för menniskor, som skådliga för växfer och finare möbler, att trägas vid förbränning fordrar lägre tryck och sålunda är mindre underkastadt läckage, som ej blott är förlustbringande, ntan ock farlig, att den lemnar dyrbaråre biprodukter, nemligen trätjära,träsprit, kreosot, ättiksyra och träkol m. fl.,att dess beredning sker på vida kor. tare tid och derföre ej kräfver hvarken så stora retorter eller behållare, att en för mindre konsumtion (100—200 kubikfot om dagen) tillräcklig retort, enligt den vid den tyska agrikulturkemiska försöks-anstalten Pomritz vunna erfarenhet, kan inläggas uti en murad kokspisel, utan att vid begagnande förorsaka särdeles obehag för kökspersonalen; Om man bhärtill lägger, att god bränntorf och gvenska stenkol (de s. k. skånska stenkolen) lemna nästan lika god gas som ved, ehuru i mindre Mängd (4—5 kubikfot pr ), så tyckes med skäl känna frågas: hvarföre man hittils här i landet grundat gasberedningen på utifrån köpta stenkol och sålunda Hon sig beroende af utlandet? I Marshäftet af Tidskrift för Typnadskonst och Ingeniörvetenskap för 1867, som upptager ritning och beskrifning å ifrågavarande gasverk, yttras bland annat: Med kännedom af den lätthet, hvarmed ett trär gasverk kan skötas, samt att sådana göras för såväl större som mindre gasförbruknimgar, fattas mer än väl att de kunna med stor ekonomisk fördel numera anläggås på en mängd i landsorten belä; bruk, sågar, verkstäder och herregårdar m. fl. ställen, der-ett sådant bittills har varit väl Önskligt, men föga möjligt. Men äfven i de städer, der stenkolsgasverk finnas, böra trägasverk kunna begagnas vid många verk, inrättningar, sjukhus, allmänna faralingsställem, kyrkor m. fl. ställen med icke mindre fördel än i landsorten, ty förbrukare i Stockholm få betala hvarje 1000:de bikfot gas med 7 rdr 12! öre, och som trä; gen ej kan kosta mer än högst 3: 50 pr 1000 kubikfot, så skulle derigenom na beredas en beint af minst 3: 50 för hvarje 1000 kubikfot förbrukad gas för hvar och en, som lade sig till ett trägasverk. Insändaren upplyser äfven att för användande af trägasverk måste de för stenkolsgas afsedda gasledningsröref förändras till större dimensioner, hvilket förhållande de flesta måhända ej taga i betraktande. — Men här är nu ej fråga om att Stockholms gasbolag skall förändra sitt gasverk för trägas, ty detta skulle förorsaka alltför stor kostnåd, utan frågan är endast att en eller anhan af de större gasförbrukarne skulle göra denna förändring och dem äro vi i tillfälle upplyem att erforderliga hufvudrör böra vara at större dimensioner än de som begagnas för stenkolsgas, men alla rör inomhus äro för trägasen fullt användbara till de dimensioner de ega. Insändaren säger derjemte att han kan förete intyg öfver att trägasberedning måst upphöra till följd af ledningsrörens små dimensioner. Vi ha här ofvan yttrat att förändringen gäller endast hufvudrören och vi kunde sluta med denna förklaring, men för att ej lemna insändaren oberoende i något afseende, anse vi oss böra tillägga att, oaktadt han ej nämner den ort, hvarest upphörandet skett, vi likväl ganska väl veta på vad han antyder, och känna detta förhålande tillräckligt, för att äfven defom kunna yttra oss. — Det stenkolsgasverk, som fanns på den plåts insändaren antyder; och hvilken plats icke är någon fabrik eller enskild inättning utan en hel stad, blef för några år sedan anlagdt af en engelsk ingeniör, hr Beatley, och till alla delar så förfuskadt att, ångt innan verket apterades för trägas, de rättmätiga klagomålen voro lika talrika som högljudda. Rören voro så grundt nedlagda i orden, att frosten :tidt och ofta menligt inrerkade på gasen, hvarjemte rören voro af ulitför klena dimensioner, för att ens för tenkolsgasen kunna vara användbara. Att inder dylika förhållanden trägasen skulle unna motsvara de förhoppningar, man hyste im densamma, vore orimligt begärdt, då man ret, att Hufvudrören för trägasverk måste afva större dimensioner, och påtagligt är att mufvudrörens antal i en stad är ganska stort. Lägger män till dessa förhållanden den omtändigheten, att ifrågavarande gasverk, ehuru rägas användes, debiterade konsumenterna ortfarande samma höga pris på belysningen, å har man temligen tydlig förklaring på oraken hvarför trägasen der på platsen åter tbyttes mot stenkolsgas och på samma gång fven förklaring på att insändaren kan förete intyg deröfver.