ietet betraktade arbete gifva en längre framtid. land de författare, som under tiden gifvit oss läroböcker i särskilda delar af Allmänna historien nämna vi här blott Svartengren, som 1845 utgaf Medeltiden, samt Palmblad och Wiberg, som lemnat oss korta framställningar af den Nyare. Härmed Her skolan Hittills ganska godt hulpit sig; men icke så de många, som onaskat och benöit utsträcka sin historiska kunskap utöfver det vanliga skolmåttet. Dessas behof; allt mer .oafvisliga, ju högrö det listorlska intresset i Vårt laid gjort sig gällande, har man försökt tillfredsställa genom öfversättningar. Så utkommo Beckers, Rottecks, Held och Corwins samt Schlossers större verk, snart åtföljda af Webers Allmänna verldshistoria 1853; Dittmars Verldshistoria 1854 och nu senast af det särdeles förtjenstfulla arbete, som utgor röremålet för denna vår anmälan. A. Vulliet: Esquisse Tune Histoire Universelle hade i Frankrike och Schweiz sett flera upplagor och blifyit en allmänt omtyckt historisk läsebok, långt inhan den öfrersattes på svenska, Redan deraf kan man sluta till bokens värde. Detta värde visar sis för granskaren hufvudsakligen deri, att författaren, som här betraktar verldshistorien från I kristlig synpunkt, långt ifrån att förete endast nakna register öfver krig och kontmgaländer, i ett enkelt, lättfattligt språk framställer verkliga taflor ur folkens lif, sisom detta utvecklat sig i politisk författning, religion, vetenskap, skön konst, seder och industri; tindet såväl de lugna.som storMigå skiften försynen låtit dem uppieiva. Allt, som i sig inneburit någon vigtigare betydelse för civilisationens framsteg, har författaren förstått att med ovanlig talang framhålla i lifliga skildringar och imderhållande berättelser, som draga läsaren med sig midt in i händelserna och låta n dessa lefvande framför sig. ,Och en annan icke J mindre förtjenst är den, att författaren, med blicken stadigt fästad på det väsentliga, just vetat att företrädesvis framhålla detta och sålunda i sin framställning med börömvärd säkerhet iakttagit det Ingom, som hvarken, bjuder för mycket eller för litet Åt db läsarh Han trokt sin böra konna påräkna icke blott inom skolans område utan äfven i hemmet och familjen. Följden häraf har blifvit den, att läsaren, långt ifrån att tröttas af tilldragelsernas hvimmel eiler öfverväldigas af hopade detaljer, klart och, redigt kan här uppfatta verläshistorien i dess vigtigaste mömenter. Så genomgår författaren i gamla tiden först de österlähtiska tolken, hvilka, smina i despotismens bojor, aldrig vaknade till medvetande af den frihet, som utgör första och förnämsta vilkoret för mensklighetens förädling; derefter Grekland, hvars ädla, fria folk, genom utbildade samhällsinrättgar, vidsträckta förbindelser, stora framsteg i konst och littevatir och .framför. allt genom ett sinne, öppet och möottiagligt för de högre idvernas rikedom, så småningom uppsteg till höjdpunkten af gamla verldens kultur; och slutligen Rom, hvars 2 af de blomstrande medelhafsländerna bildade 555555 FNKbjN1n HilnnHKKfnf nn9fNNnn ff vuIIsIISISISSSSDDoOKALAAL nn. detta ofantliga verldsvälde, hvilket omsider, frätt af inre förderf, störtade samman för att lemna plats åt. ett friskare fölk, genömtränbdt uf den nya, veridsumskapande lara, som utgåit från det heliga land, hvilket bebo :des af det föraktade judafolket. Så afslutas gamla tiden med kejsar Theodosii den stores död 395. — I medeltiden, hvars historia är en mycket : uppgift att klart reda och framställa, har författaren lagt i, dagen en stor förmågs att uttilja de drag och cpisodar, som på samma gång lifligt intressera ungdomen och troget afspegla tidsåldern i dess egendomliga skaplynne. Det har icke varit en lätt sak att ur detårika historiska materialet, som här i massa tränger sig fram, verkställa en sådan utgallring; och tock har författaren giort. detta på ett sätt. som förtjelär mycket loford. Här, om någonstädes, behöfves en ledtråd, som genomgår det hela, och utan hvilken man på detta område lätteligen förirrar sig i händelsernas mångfald och famlar i mörker. Denna ledtråd är för Vulliet kristendomen, i hvars ljus han ger tilldragelsernas lopp och bedömer de häri ingripande pörsoherhå. Så ge nomgår han i smärre skildringar folkvandringarne och germanerna, -den gamla bildningens fall och uppgång i den kristna, kristendomen och muhamedanismen, de lägre folkklassernas frigörelse och den stigande konungamakten, feodalsystemet och åfveväldet, vetenskapen och universiteterna. Det ela slutar, som vanligt, med Konstantinopels eröfring af turkarne 1453. — Ingare historien fram: ställas först de förebådande tecknen till en annalkande ny tidsålder, hvarefter de stora, genomgripande verldshändelserna genomgås: Reformationen, Karl V och Frans I, de stora religionskrigen, Ludvig XIV och hans tid, Karl XII och Peter den store, Fredrik II och Katarina II, nordamerikanska frihetskriget, franska revolutionen, republiken och kejsardömet, den heliga alliansen, rörelserna 1848, hvarefter berättelsen fortgår till 1856. Den protestantiska grundton, som genomgår hela detta verk, utgör äfven i denna afdelning, så att säga; den gode ande, som breder ljus öfver det hela och sammanhåller de med mycken intelligens valda detaljerna. Dessa kunna i ett sammandrag, såsom detta, naturligtvis ej vara fullständiga, men de som framhållits äro både karakteristiska för tiden och fullt tillräckliga för en redig och säker onpfattning af dennas vigtigare 4illdragelser. På grund häraf måste vi till alla delar instämma i de vackra ord, med hvilka den franska kritikenT: afslutar sin recension, då den säger: vi kunna ej för mycket rekommendera detta utmärkta arbete, hvars värde redan är genom många upplagor konstateradt. För vår enskilda del anbefalla vi det med värma först och främst åt vår ungdom i allmänhet och särskildt åt våra elementarläroverk, i hvilka vi icke skulle tveka att föreslå det till undervisningsbok, om blott något mera tid vore inrymd åt det historiska studiet derstädes. Emellertid, och då Vulliets klara, åskådliga framställningssätt är synnerligen egnadt att hos ungdomen väcka håg för historien, skulle det i vår tanke medföra mycket godt, om hvarje läroverks biblotek ville åt sina lärjungar tillhandahålla några exemplar af detta arbete, för att på lediga stunder bereda ungdomen en uppfriskande läsning vid sidan af den minneskunskap, som ur den egentliga läroboken bör inhemtas. Och om elementarläroverket derjemte söker en premiebok af värde, så torde knappast någon i sitt slag kunna föreslås lämpligare än denna, enär den passar för ynglingen, både medan han ännu sitter qvar iskolans öfre klasser och då han, efter att vid universitetet hafva inhemtat ett mera omfattande historiskt vetande, behöfver ett godt repetitorium för att öfverblicka och sammanhålla detta. — Och utanför elementarläroverket bör denna bok blifva en god acqvisition för hvarje sockenbibliotek, der den åt den upplystare allmogen kommer att erbjuda en sund läsning och bereda mången stund af angenäm vederqvickelse, utan äfven för den mera bildade enskilde, som åt sig sjelf och sin omgifning i den husliga kretsen och familjen, önskar på samma gång närande och uppfriskande syssättning, icke afsedd att döda tiden, utan att göra den nyttig och lärorik. N. P. Nn. — Rudolf eller Blodbadet på Sicilien eller Den firlorade diamanten eller Hat utan kärlek, tragedi i 5 å 6 akter af den 7-årige AppeAppeani. Musiken af Ode. Betraktelserna af Måns Möånsson. Bland sista tidens teaternytt ha vi att anmäla tuadia unnlasnan Af män da 2 Ke Tohbm se: