STOCKHOLM den 27 Nov. Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 22 November. Bland de många vigtiga ärenden, om hvilka beslut skola fattas af nuvarande storthing — huruvida de denna gång skola bli definitivt afgjorda är en annan sak — är frågan om en omorganisation af det högre skolväsendet. Först föreligger ett regeringsförslag, väsendtligen byggdt på ett förslag af den komite, som tillsattes den 14 Fehr. 1865; olikheten dem emellan består förnämligast deri, att regeringen föreslår, att muntligt prof i modersmålet och prof i kroppsöfningar skola afläggas vid studentexamen samt vill ha religionsundervisningen afslutad vid konfirmationsåldern. Jemte detta har nu ett nytt förslag inkommit, utarbetadt af två skolmän, J. Aars och P. Voss, föreståndare för en privatskola i Kristiania, samt upptaget af storthingsmannen J. Sverdrup. Hufvudpunkterna i deras förslag äro följande: 1) Inrättande af en lokal myndighet i de högre skolornas angelägenheter, ett skolråd, som har inseende öfver skolans verksamhet och inom vissa i lagen utstakade gränser och under öfverstyrelsens kontroll bestämmer valet och omfånget af de bildningsmedel, som den särskilda skolan begagnar till sitt ändamåls befrämjande, samt i det hela taget utöfvar ett väsendtligt inflytande på skolaus inre och yttre inrättning, på ledningen af hennes ekonomiska angelägenheter 0. 8. v. 2) Rättighet till inträde vid universitetet och till de dermed förenade förmånerna, hvilken i lika vidsträckt mån öppnas för flera särskilda arter af den högre skolan och de af dem representerade bildningsanstalterna, nemligen icke allenast för latinskolan i en form, som närmar sig den nuvarande, alltså en skola, hvars hufvudfack hemtas från det klassiska fornstudiet, utan äfven för den s. k. realskolan eller den skola, som lägger största vigten på den nyare tidens bildningsmomenter. Inom denna sistnämnda skola uppställer förslaget tre inbördes sidoordnade och lika berättigade afdelningar eller linier, alltefter som antingen modersmålet med fornnorska och de nordiska folkens språk, litteratur och historia, eller nyare europeiska folks språk, litteratur och historia eller matematik och naturkunnighet göras till undervisningens starkast betonade hufvudfack. Äfven inom hvar och en af dessa linier lemnas tillfälle till någon valfrihet för de särskilda skolorna (icke för de särskilda disciplinerna). Slutligen ha också förslagets upphofsmän i betraktande af vårt lands egna förhållanden trott, att inom latinskolan borde öppnas tillfälle för de disciplar, hvilkas målsmän kunna önska det, att i stället för undervisningen i grekiska erhålla en längre gående undervisning i nyare språk och de matematisktvetenskapliga facken. 3) Det betryggande af undervisningsfriheten, som åsyftas derigenom, att i lagen endast bestämmes det slutliga mått af kunskaper och bildning, som genom de särskilda skolarterna bör söka erhållas och som bör göras till föremål för examensprof, hvaremot et för öfrigt hvarken direkt eller indirekt stadgas, genom hvilka anordningar, hvilka pedagogiska principer och metoder eller öfver hufvud taget genom hvilka medel detta mått öfverallt bör uppnås, utan bestämmandet häraf för hvarje särskildt ställes skola till stor del öfverlåtes åt den lokala myndigheten. 4) Begränsning af examensanspråken sålunda, att dessa icke öfverstiga ett bestämdt mått, som under regelbundna förhållanden i hvarje väl ordnad skola kan tänkas uppnådt inom slutet af discipelns 17:de år, i förening med en sådan begränsning af examensfackens mängd, att det blir möjligt att inom hvarje särskild skolart med eftertryck och kraft betona särskilda hufvudfack, som kunna utgöra skolans medelpunkt och kärna, omkring hvilka de öfriga gruppera sig. 5) Införande af mnaturhistorisk läsning i hvarje art af högre folkskola, införande af muntligt prof i modersmålet vid studentexamen, hvilken form denna än har, och likaledes af prof i gymnastik och vapenöfningar; slutligen afskaffande af profvet i religion i studentexamen. I dessa sista punkter anslu-: ter sig det privata förslaget väsendtligen till regeringsförslaget. Hvad angår de särskilda punkterna i detta förslag, hvilket, understödt af ett så inflytelserikt namn som J. Sverdrups, icke skall underlåta att ådraga sig uppmärksamhet och bli underkastadt allvarlig diskussion — så är det isynnerhet en, som innehåller en tanke, hvilken i hög grad är egnad att vinna allmänhetens sympati för förslaget. Det är tanken kommunernas delaktighet äfven i det högre skolväsendets ledning genom det föreslagna skolrådet. Den tanke på folkets rätt till sjelfbestämmelse och sjelfstyrelse äfven på detta område, hvilken ligger till grund för förslaget om en sådan institutions införande, ha förslagets upphofsmän motiverat på följande, såsom det synes mig, mycket öfvertygande sätt: Förhåller det sig i allmänhet så, yttra de, att folkliga institutioner bära i sig en folkupptostrande kraft, som ofta gifver dem deras skönaste värde, då tyckes det naturligt att å en punkt, som direkt syftar på folkets högre uppfostran, först och främst draga nytta af denna kraft. Hvad det här kommer an på är initiativet och ansvaret. Ega statsmakterna ensamme allt initiativ, så tillkommer också ansvaret dem ensamme; men genom