Angående det mellan dem tillämnade giftermålet, hade aftal derom blifvit träffadt för 3 å 4 månader tillbaka, men efter det att penningarne kommit i deras händer, hade de beslutit att hålla bröllop om fjorton dagar. På fråga, hvem af dem som påskyndat, denna högtidliga akts firande, svarade .oman: Det var visst hon.. Någon lysning till äktenskap hade de emellertid ej uttagit. Julia Carlsson, hvilken under förhöret med Boman fått taga afträde i rättens förmak, inkallades härpå, sedan Boman i sin tur blifvit utförd. Hon är af medelmåttig växt, med ett temligen hvardagligt utseende, har ljusbrunt hår och blek ansigtsfärg. Angående hennes föregående lefnadsöden upplystes, att hon är född i Sura församling den 24 Maj 1838. Hennes far, Eric Carlsson, hade varit bonde och egt en liten hemmansdel. Föräldrarne hade dödt, då hon var omkring 10 år gammal, hvarefter hon blifvit upptagen och uppfostrad först hos en person inom samma församling, och sedan af en inspektor vid Skultuna bruk, 1 hvilkens hus hon en tid vistats, hvarefter hon kommit till ett fruntimmer i Norberg, för att lära si; väfva samt sedan åtföljt nämnde fruntimmer vi hennes flyttning till Westerås. Derstädes hade hon i några år haft kondition i modebandel hos ett par personer, hvarefter hon, sedan hon en kort tid uppehållit sig hos en slägting i Södermanland, kommit till Stockholm i Maj månad 1867. . Här hade hon i slutet af nämnde år vid Regeringsgatan etablerat hamdel på egen hand, sedan fråga förevarit, att hon skulle ingå kompaniskap med ett annat fruntimmer, som likväl derifrån afstått, men lånat Carlsson en summa af 1000 rdr, för att börja affären. Å detta belopp, som ännu är oguldet, hade Carlsson utfärdat reverser. Affärerna, påstod hon, hade gått temligen, och vid hållet inventarium förliden sommar, hade hennes låger varit värdt 5 å 6000 rdr. Hon hade umna Bomans föräldrars hus, och en slägting till amiljen hade biträdt henne i handeln. På detta sätt hade bekantskapen, mellan henne och Claes Boman uppstått, och deras ömsesidiga böjelse tillväxt, tills Boman slutligen, såsom förut nämndt är, flyttat till henne och lemnat hemmet. Angående Bomans uppgift, att han skulle haft någon inbesparad penningförtjenst att disponera, visste Carlsson ingenting derom, utan påstod hon sig hafva förskjutit af egen kassa hvad han behöft, likaså påstod hon, att Boman på söndagen betalt den förtäring de båda under sin promenad i staden intagit med penringar, tagna ur hennes medhafda portemonä.Hon hade visserligen för Boman omtalat,. att hon hade förfallna skulder, som hon hade svårt att infria på bestämda förfallotider; men aldrig uppmanat honom att bisorimga henne med något lån, utan skulle Boman sjelf sagt, att han ville försöka hjelpa. henne. På söndagsäftonen, efter deras hemkomst, hade Boman under föregifvande, att han skulle besöka de bekanta på Söder, af hvilka han hoppats få låna pengar, aflägsnat sig, medtagande nyckeln till köksdörren. Mellan kl. 2 och 3 på morgonen hade han återkommit hem och sjelf upptändt ljus. I afseende på det samtal, som då egt rum dem emellan, öfverensstämde hennes utsago väsentligen med Bomans. Men dennes uppgift, att han sjelf skulle nedlagt penningarne i skåpet uti köket, och att Carlsson ej skulle stigit PP vid tillfället, motsades af henne, som påstod att hon stigit upp ur sängen, då Boman frågat hvar han skulle lägga penningarne, och varit honom pehjelplig. Penningarne hade under någon af de närmast följande dagarne, måndagen eller tisdagen, blifvit gömda under den i butiken löst på golfvet stående disken, derifrån sedermera flyttats i ett lådfack, stående i köket, samt lagts emellan den inskjutna lådan och väggen, mot hvilken lådfacket. som på baksidan var öppet, stödde sig. Slutligen hade de blifvit inlagda i ett måladt skrin af trä, som Boman köpt. Gjord uppmärksam på, att penningarnes förvarande och flyttande på detta sätt bort väcka hennes fulla misstanke, svarade hon, att Boman velat att penningarne skulle förvaras på detta sätt, och framkom hon nu med en mycket oredig historia om att Boman långt förut sxsulle låtit henne mystiska ord förstå, att Bomans far hade tre å fyra ovänner, som hade någon hemlighet sinsmellan, hvilken de med ed förbundit sig att ej ppa. Sammanhanget i denna berättelse kunde la litet rättens ordförande som någon annan af de närvarande få klart för sig; men den syntes ut derpå, att ifrågavarande personer egde någon fordran hos Bomans far, samt att de beslutit att sjelfve taga sig rätt. Ängslig öfver dessa mytisia uppgifter, hade Carlsson trott, att det var dessa perningar, som nu öfverlemnats i sonens vänder. Hon bade ock derföre frågat Boman om itkomsten var ärlig, hvartill han svarat, att hon j skulle bekymra sig om saken. Komme något ud eller uppstod någon fråga om penningarne, skulle hon blott visa en hvar till honom. Så besatt denna historia än var, försäkrade Carisson, att hon trott derpå oeh icke egt minsta ning om, att Boman sjelf begått stölden. Af penningarne hade hon af Boman, som straxt efter illgreppet börjat agera husbonde och förklarat att han skulle öfvertaga och sköta affärerna, föra höckerna o. s. v., under de första dagarne erhålit några mindre poster, tills hon flere daga ofteråt emottagit de båda sedlarne å 1000 rår. Såsom man af denna redogörelse finner, äro såväl Bomans som Carlssons meddelade uppgifter om deras görande och låtande, efter det att de bekommit penningarne, mycket orediga. Under målets gång hade vice häradshöfding örnebladh, hvilken af den i sessionsrummet rår lande ösunda luften blifvit illamående, aflägsnat sig. Det torde här kunna anmärkas och aldrig för ofta upprepas, tills denna olägenhet blifver afbjelpt, att det är en skamfläck för ett lands hufvudstad, att domstolsförhandlingarne måste hållas i så eländiga lokaler som de rum, hvilka äro upp: åtna åt flera af Stockholms rådhusrätts afdelningar, der rättens ledamöter vid handläggning al lågot mål, som väcker allmännare intresse eller nyfikenhet, liksom de tillstädeskommande åhörarne, vilka domstolarne ej kunna förvägra tillträde, så längt utrymmet medgifver, äro nära att qväfvas a! len mest intensiva stank. F örvånande är att afdelningarnes egna ledamöter kunna uthärda i en sådan luft, då minst två å tre sessioner hållas hvarje vecka. . Häradshöfding Törnebladh hade till stadsfiska) Silfversparre aflemnat en skriftlig uppsats, hvilcen, såvidt referenten rätt fattade innehållet, gick lerpå ut, att häradshöfding Törnebladh afstod rån påstående om ansvar å tilltalade Boman för illgrepp af 43 rår ur ett bref, sedan dessa penblifvit godtgjorda, men fortsatte deremot a påståenden om -ansvar för tillgreppet af de nrättningen tillhörande öfriga penningar, hvilka ej voro guldne, Sedan stadsfiskel Silfversparre, efter vunnen uppysmng att Carlsson vore i konkurs försatt, yrkat itt hon på grund af hvad mot henne redan förekommit skulle förklaras skyldig träda i häkte ych domstolen efter en kort öfverläggning förklarat sig för närvarande ej kunna bifalla nämnds yrkande, afslöts ransakningen, och uppsköts måetg handläggning till annan dag, då Carlsson ålales jakttaga inställelse vid påföljd att varda till ätten hemtad. — Ktenbergska testamentstvisten. Enligt No: eljebladet är nu denna tvistefråga afgjord, sedan illa vederbörande bifallit förlikningsförslaget och -Adhusrätten den 16 Nov. fastställt detsamma. För ikningsförslaget är af följande lydelse: 1. Norrtelje stad erhåller af handlanden E. Gutaf Stenbergs avarlåtenskap: 1. Lägenheten Gu