ERONÖGMISK ST. Hyntreformens framsteg. Det var längesedan vi besvärade våra läsare med n utioa om Dagligt Allehandas yttranden uti till denva afdelning hörande frågor. Men då vi anse myntreformen Vara en tråga för dagen och då D. A. nu lyckats komma till eu bestämd åsigt i frågan, så torde äfven vora läsare böra fö del af det uttagna steget. I D. A. för den 16 November uttalas förkastelsedomen såväl fver Caroliaen och myutkönterensen i Paris, som öfver heia franska myntsystemet med en bestämdhet och i, ordalag, som D. A. vanligen plägar bruka, då deo behandlar frauska handelstraktaten. Hvem vet om yevj detta bjernspöke föresvälvat D. Å., som helt hastivt biifvit så ei i sig, att hon högtidligen förklarar: att så mycket är atminstone säkert, att hvarje förändring, som vidtages utan att Enxland dertill lemnat sitt bifall, är en fövitskhet England har säledes för dagen funnit nåd för D. A:s ögon, förmodligen derfor att det satt sig emot en nyttig reform, h t alla veta är ett förfaringssätt i D. A:s smak. D. A. yttrar, sedan den uppgifvit att en-dest 18,660 Caroliner biitvit på sex veckor! präglade, att sman kan således icke säga, att detta slags myut fyllt något länge kändt behof, elier ens att blotta nyfikenheten der-: erter varit särdeles stor, då efterfrågan af ett eirkulationsmedel, som gudbevars skulle slå on så beqvärn brygga mellan oss och de stora handelsfolken, göra en så ofantlig lätt. nad i den internationella samfärdscin och hvad allt det hette, visat sig så ytterst ringa. Under sädana förhållanden kunna icke heller präglingskostnaderna sägas uppgå till, relativt taget, nögon summa alt tala om, men huru obetydlig den må vara, är det likväl alltid illa använda penningar, hvilka man kostar i på nöjet att göra sig löjliga Vi trodde eljest att det verkligen var ett läng hof, att ertbålla en lämpligare uryntenhet. Atminstone hafva flertalet riksdagsmän insett, att det innebar en olägenhet för en få2 nation, att hafva en särskild myntenhet, genom hvilket förhåljande hvarje til utndsk liqvid använd silfverspecie tvingas att vå i degeln, emedan den ej kunde utom lan-. dets gränser användas i liqvider, intilldess anledningar förefunnes att ätersända den till Sverge. Denna olägenhet kommer oupphörligen att ådraga Sverge dryga myntoingskostnader. ID. A. har sjelf yttrat att svenka specioa utmyntades på ett oförsigtigt itto, det måste antagas inuebära att densamma var behörtad med något grundfel. Detta grondfel är många gånger angifvet ch bestar deruti, att svenska specien är tre re större den norska och den danska och mera värd än tre mark hamburger-räkning, ty der finnes ingen myatenhet utpräg lad. DD. Ä,. har beklagat riksbanken och vi hafva delat dessa bekymmer, ehuru vi icke kunnat gå så långt, som D. Å., hvilken ansett passande, att riksbanken försökte krångla sig ifrån sina förbiudelsers infriande på det billigaste, men ej samvetsgrannaste sätt. Riksbankens styrelse har, i trots af D. A:s goda rad, slagit in en helt annan bana, som ort och godt kan betecknas med den vackra föresats, att, kosta hvad det kosta vill, skola riksbankeus förbindelser honoreras efter ordaiydelsen. Men just den, af felaktiga bestämmelser i myntväsendet uppkommande, ökade kostnad bör lagstiftaingen undanrödja. Detta är ett länge kändt hebofn. D. A. hanar och gläder sig öfver att den nu vidtagna början ej redan åstadkommit pofantiig lättnad i den internationella samärdseln. Hvem har förutsatt att präglingen af 18,060 Caroiiner, utan samband med andra åtgärder för myntreformen, skulle åstadkomma någon nämnvärd lättnad i den internationella samfärdseln? Först när reformen i sin helhet biifvit genomförd ernås a lättnad, och att denna blir ofantlig är fulikomligt säkert. Men af halfmesyrer kan man cj vänta sig ra fullmogua trakter. D. ÅA. beklagar sig öfver ;präglingskottna-nan; detta är ett af de masgfaldigg bevint hvert I Al träkeedar skon IR wre, Ht