ven hos honom. Gentemot de stora staternas oer hörda massor skola de mindre staterna ställa eti mindre men godt. (vLitet men godte — lydde orden i en hög skriftställares afhavuling i ämnet. Och så upprepas det gamla talet, hurnsom do kostar att vara fri, o. s. v. Derföre måste man när det gäller försvaret, tåla icke klaga. Detta vore godt och väl, om det der lilla men godar, hvars kostnader vi böra tåligt dr ligen betryggade den frihet pjelfständighet. hvarom man ordar. Men det är just detta som betviflas, och derföre ser man sig om efter ett bättre och säkrare försvar. Och detta är: det bevipnade och krigsöfvade folket. Det är detta som hittills bevarat vår nationella frihet; och det är detta som kommer att göra så hädanefter, om man blott ställer saken rätt. Den ärade talaren har förmodligen ansett det vara under sin värdighet, att upptaga till pröfning folkbeväpningens. med den allmänna värnepligten intimt förenade id6. Han har föredragit att uppe draga en karrikatyrbild af detta dimmiga begrepp, af denna föreställning om en folkbeväpning, som antager densamma vara en så sublim krigareskara, att den ej behöfver kläder och skodon, icke vapen och utredning, ingen föda och sjukvård, ingen undervisning, lydnad och sammanhållning. Låtom oss något närmare undersöka denna föreställning. Såsom man känner, är Schweiz det land der folkbeväpningen, eller milissystemet, blifvit en genomförd verklighet. Sakna trupperna i denna folkarmå kläder och skodon? ingalunda; tvärtom äro de helt visst bättre försedda med dessa nödvändighetsartiklar någon armå i Iuropa. Sakna de vapen? Schweiz har bastigare än något annat europeiskt land försett sig med de nyaste bakladdningsgevären (man har deraf redan 100,000) och skall inom kort hafva ytterligare fårdiga 80,000 repetitionsgevär. Saknar man utredning? De väl försedda förråden af ypperlig materiel tala emot ctt sådant antagande. Saknar man föda? Rationerna och det dagliga underhållet äro i Schweiz större, icke mindre än i andra länder. Sjukvården: Schweiz har cen ypperlig ambulans, hvilken alltid fungerar med vid de stora öfningarne, under det detta t. ex. hos oss variti mycket försummadt. — För undervisningen sörjdt genom goda krigsskolor, med gansk lyftiga kurser. För siplinen tala d krigslagarne. — Der skulle återstå ningen, men om man också ej sku nit den i tillräcklig grad, så har dock väl ingen förnekat behofvet deraf. Och det är ju på Schweiz föredöme mani vårt i land grundat sina föreställningar om folkbeväpningen. Hvar har det bär förekommit, att man ansett den suh i. Xaran, kunna undvara allt hvad general H. har uppräknat? Hans föreställning. är helt enkelt gripen ur luften, och tär man så på fri hand uppställer en! vrängbild af hvad man vill bekämpa, så är det ingen konst att derut: skenbart lyckas, n. b. inför Dågra fåkunniga på än menniskor. Den taktikon är ganska gax. den är också ganska klen, och visar blot saknar verkliga argumenter. i Vidare talas det om att folkbevåpningen anses ej behöfva befål och underbefäl, ej hästar och kanoner, icke heller fästningar och ilottor. I Äfven dessa antsganden äro lika mycket gripna ur luften. Folkbeväpningens vänner yrka nemligen på bättre underbefål och befål än det vi nu; ega, framförallt hvad generalitetet och genersalstaben angår. De vilja hafva både hästar och kano-: ner och yrka särdeles på kasthefästningar och de! fartyg, som äro dermed förbundna. (5å hafva mo-; FS alltid haft varma förespråkare från denna! sida. Kort härefter kommer den ärade talaren dock i på andra tankar rörande folkbeväpningen, då han! nemligen börjar orda om vår egen beväring, 8å1 som utgörande mnskler och kött till den sben-i ställning, som utgöres af den stående armån, om j hvilken det nu heter, att ingen tävkande svensk militär anser våra fåtaliga, ständigt underhållna trupper vara krigshär på fältfot. De äro blott bä-. rare af krigsbildningen under fred, stående, fasta, välhopfogade ramar, för att innefatta en stor mängd -spridda krigare, män af det väpnade folket. Skada blott att de tänkande svenska militärerna börjat så sent tänka på sak. Vil hafva ju nemligen haft denna beväring i flera årtionden, utan att man inpassat den i den stående . armåns ramar, och så har denna till nummerören Jångt öfvervägande del ar vårt försvarsvåsen verkligen saknat likasom den ännu saknar de förut omnämnda vilkoren för en krigshär: befäl, vapen, utredning, m.m. De stänkandov militärerna hafva mer än en gång blifvit härom erinrade, men del: hafva ej velut veta af hvad som nu kallas ;muskler och kött,, och detta af det enkla skäl, att dej verkligen betraktat — i motsats till hvad talaren uppgifver -— den stående urmen såsom något helt för sig. Och att de så göra ännu i dag lärer väl! framgå af satsen: litet men sodt, hvilken äfven s general Hazelius adopterat såsom sin egen: ehuru en föga öfverensstimmer med det samtida talet om en beväring på 100.600 man. I talet om den stående — det är den iadelta och värfvade — armen m ramaro för bevåringen, vilja vi pu ej in emedan derom varit li ofta och mycket ordadt. Vi erinra den ärade tala-( ren blott om de invändningar, som blifvit gjorda emot sammanblandniogen af trupper utaf olika karakter, hvilka dock förtjente att beaktas, äfvensom j att dei ligger ekiljaktigheten mellan vår stående! l arm och cadre-systemet, att den förra bildar egen ; sjeifständig trupp, bafvande aldrig betraktat sig an-! 7 norlunda, under det att cadrer eller rawar först , bilda trupp efter det ramarne blifvit ifyllda. I Vi lemna den ärade och i så många hänseenden högt förtjente talaren och skriftställaren med den önskan, att om han kommer att vidare sysseisätta sig med detta ämne, hvilket bau näppeligen lärer ! underlåta, han måtte iakttaga det förfarande, som ; allena kan gifva en argumentation ett verkligt : värde, att motståndarnes åsigter blifva riktigt framställda, men icke förvridna. b Nerikes Allehanda innehåller följande upp-. sats, närmast föranledd af det nyligen hållna; . s. k. arbetarefolkmötet vid Halsberg i Nerike: Djerfva planer att rikta samhället, den stora all( mänheten, de nödstälda arbetarne, uppdyka allt: oftare. Riktningen härvidlag är god och ber m-! lig; men tyvärr vidlåda i många tall stora misstag j de välvilliga afsigterna. Tiil exempel vid folkmötet i Ialsberg i onsdags. De fleste mötesdeltagarne insågo sjeltve mer än väl det vågade i den tanken att at fattiga arbetare under få år sammanskrapa millioner till hunåratal. Än mera oklokt var utan tvifvel tale familjens upplösning, gemensamhet i arbete nalverkstäder. I utlandet har man flerestädes e prerimenterat i den vi gång. Öfver Frankrike ha dylika försök dras svåra olyckor, och revolutionens frukter, som så 80 I så lofvande ha der blifvit förstörda, onjutbara genom socialistiskt mögel. Hvad revolutionen vunnit, bar social vu förslösat. 1 sjelfva Amerika, hvars fria författning och praktiska befolkning öfva så stor dragningskraft på gamla Europas söner, hade socialisten Wistrand från Mosjö i Nerike ännu i fjol, efter 12 eller 15 å ö i bilda ett Boci iskt sa I hälle, och då han förlid införde en inbjudning till liktänkande att sluta sig tillsammans och bildz en liten socialistisk koloni i en bördig delaf Amerika, så funno tidningarne derstädes sig föranlåtna att ifrigt bekämpa hans läror såsom samhällsupplösande och egnade att draga otrefnad och förderf öfver dem söm möjligen läte locka sig. Eburu ls vi ha anledning antaga, att personer då utreste från Nerike i afsigt att sluta sig till Wistrands socialistiska sambälle, tro vi ej, att hans försök lyckades i Amerika, enär ingen berättelse om ett! så ovanligt samfund varit synlig i de amerikanska tidningarne, som eljest vinnlägga sig om att omtala allt nytt af märkligare art. I Itt annat förs mindre vidtsväfvande på sitt, sätt, än den förste lHalsbergsmötestalarens, men nästan mera betänkligt, såsom framlagdt och uuderi stödt af åtskilliga personer med anseende i sin ort, ! afser att bilda ett vutminuteringsaktiebolag för pro1 insen Medelpad., Iobjudning till sådan aktieteck-!: ning har nyss kommit oss tillhanda. Bolaget skulle, om det kommer till stånd, öfversålla Medelpad med utminuteringsställern änvin skulle försäljas!!