STOCKHOLM den VM Nov. En högst märklig underrättelse telegraferas till oss i dag om ställningen i England. Telegrammet säger, att en officiös korrespondens från Berlin till Börsenhalle vet berätta, att drottning Victoria skall hafva för medlemmarne af sin familj gifvit tillkänna, att hon har för afsigt att nedlägga kronan, ifall resultaterna af de i dessa dagar pågående parlamentsvalen skulle blifva sådana, att den irländska statskyrkans bestånd hotades, Det är denna fråga om irländska statskyrkan hvilken i närvarande ögonblickjutgör den stora partitvisten i England, och det var underhusets! för den nuvarande toryministören ogynnsamma votum rörande denna angelägenhet, som föranledde parlamentets upplösning och regeringens beslut att vädja till folket genom nya val. Whigpartiet, med Gladstone såsom chef, kämpar deremot fortfarande energiskt för den ifrågavarande reformen, genom hvilken man hoppas kunna besvärja det missnöje i Irland, hvilket tagit en så hotande gestalt genom denna fenierrörelse, som de sista åren hållit den engelska allmänheten i så stor spänning och vållat dess politiska personligheter så många bekymmer. Det är följaktligen gifvet, att om whigarne segra vid valen, blifver ett förnyande af beslutet om irländska statskyrkans afskaffande den närmaste och oundvikliga följden deraf. Och att whigarne skola få majoritet i det nya parlamentet har ansetts så mycket sannolikare, då den förstärkning, som valmanskårerna erhållit genom den nu för första gången tillämpade nya vallagen, antages hufvudsakligen utgöra en företärkning för de liberalare åsigter, som whigpartiet representerar. Befinnes den öfver Berlin ingångna underrättelsen om drottning Victorias hot att abdikera vara grundad, skall det troligen Visa sig att detta hot utgör en af tories anlitad sista förtvilad utväg att försöka utöfva en påtryckning på valen till deras fördel Det skall i sådant fall blifva högst intressant att erfara, om engelska folket låter imponera på sig af ett sådant hot, samti motsatt fall om drottningen sätter detsamma i verket och således gör sig personligen solidarisk med försvararne af en af de gröfsta orättvisor öfver hvilka t folk kan hafva att beklaga sig: tvånget att underhålla en kyrka och et resterskap, hvilka. af den stora massan aj olket betraktas såsom kätterska. Det lärer icke kunna dröja länge, innar ett. så beskaffadt rykte som det ifrågavarande blir antingen vederlagdt eller bekräftadt, och i senare fallet har man snart nog att motse hvad följden må blifva af det höga spel, som tories spelat och hvari de förmått drottningen att deltaga.