le Sidge de Corinthe, hvarjemte han äfven om arbetade sin Mosg. Han återfann derefter Comte Ory (1828) hela sin finess och sin ele gans, innan han med Wilhelm Tell lemnad oss sin sista och sin yppersta opera. : Dett verk rönte dock i början blott en half fram gång, ganska snarlik ett nederlag. Det be höfdes senare Duprez röst och talent sam inflytandet af 1830 års revolution för at förmå publiken att fatta detta väldiga oci fulländade arbete. Men det var för sent Rossini, som midt under sina rättmätig triumfer låtsade förakta sin ära och saknad styrka att fördraga ett orättvist nederlag hade upphört att arbeta för scenen. Hans förmögenhet gjorde honom föröfrig hädanefter oberoende af framgången. Sedar han blifvit qvitt den för honom temligen-bedröfliga ledningen af italienska operan, som han förestod under två år, hade han af Car X erhållit den med en lön af 20,000 fr. förbundna sinekuren såsom inspecteur gånera du chant en France, hvilken lön, om någon oförutsedd händelse föranledde befattningens indragning, skulle förvandlas till en pension om 6000 fr. Carl X:s fördrifning blef en sådan omständighet, och Rossini tvistade med liqvidatorerna af civillistan så länge tills man höll honom skadeslös. Under denna tid säges han ha lefvat mycket tarfligt i Paris, under det han i sitt Palats i Bologna samlade allt hvad rikedomen har yppigt. Slutligen återvände han dit 1836. Han fortfor der med sin tystnad, affekterande fasa för musiken, som gjort hans. odödlighet. En gång, 1841, afbröt han sin hvila genom utgifvandet af Stabat Mater, som dock lärer varit skrifvet 8 år tidigare. 1858 återvände han för alltid till Frankrike och slog sig ned på en honom tillhörig villa i Passy, der han ofta samlade kring sig konstverldens ryktbarheter. Hans första hustru, från hvilken han lefvat skild, dog 1845, hvarefter han gifte om sig med m:me Olympe Peålissier, Rossini hade mottagit en mängd offentliga utmärkelser. Bland annat var han ledamot af svenska musikaliska akademien och riddare af Wasa-orden. De arbeten af Rossini, som här i landet blifvit offentligen uppförda, äro: Barberaren i Sevilla rag gängen 1825); Sjöfröken (1:a g. 1831); Skatan (1:a g. 1820); Tankred (1:a g. 1829); Turken i Italien (1:a g. 1824); Wilhelm Tell (1:a g. 1856); och pStabat Matern. RESET VOTE