Rossini. I En af samtidens största konstheroer, Gioachimo Rossini, bar aflidit. Sin konstnärsbana hade mästaren dock längesedan afslutat, och mer än ett fjerdedels århundrade har förflutit sedan han skänkte verlden sitt sista större arbete, Stabat Mater. Hans sedan lång tid tillbaka försvagade helsa har bidragit till denna overksamhet, som de mest enträgna uppmaningar icke kunnt förmå honom att öfvergifva. Han var född den 29 Febr. 1792 i den lilla staden Pesaro i kyrkostaten. Hans föräldrar voro kringresande musikanter och den unge Rossini följde dem från marknad till marknad, så tidigt som möjligt biträdande i utöfningen af deras yrke. Då han uppnått tio eller tolf års ålder föranledde hans vackra röst föräldrarne att låta gifva honom en mera vårdad musikalisk uppfostran, och snart tjenstgjorde han såsom kormästare vid teatrarne i åtskilliga mindre städer. . Då målbrottet, inträffade måste han likväl öfvergifva denna befattning, och han inträdde 1807 i lyceum i Bologna, der han erhöll undervisning i komposition af pater Mattei. Han önskade dock endast af honom inhemta nätt och jemnt så mycket af harmoniläran som fordrades för att skrifva operor. Bekymrande sig föga om de lärda teorierna för kontrapunkten och fugan, utbildade han sig hastigt genom praktiska öfningar, dervid han satte i plagd Haydns och Mozarts quartetter och symfonier. Vid 16 års ålder (1808) lät han i Bologna uppföra en symfoni och en kantat benämnd Il Pianto darmonia. Två år senare fick han på teatern San Mose i Venedig antagen en första opera i en akt, la Gambiale di matrimonio, hvilken hade blott en ganska måttlig framgång. Hans andra opera IEquivoco stravagante, som uppfördes i Bologna det följande året (1811), hade icke någon framgång alls, men redan samma år blef hans Demetrio e Polibio, hvilken säges vara skrifven två år tidigare och sålunda i verkligheten skulle vara hans första opera, ganska gynnsamt mottagen i Rom. Den unge mästarens tjugonde år utmärktes af en otrolig produktivitet: från karnevalen till hösten 182 skref ban för åtskilliga teatrar i Venedig,. Ferrara, Rom och Milano fem operor: Inganno felice, Ciro in Babilonia, la Scala di seta, la Pietra det Paragone och Occasione fa il ladro, hvilka, ehuru bärande spår af att vara hastverk, likvälinnehålla lyckliga ingifvelser, År 1813 lemnade han till tre teatrar i Venedig tre arbeten af olika karakter: Il figlio per azzsardo, Tancredt och IItaliana in Algieri. Dessa tre operor, men isypnerhet den andra i ordningen, hade en oerhörd framgång. De utjorde de mest fulländade typer för den italienska melodien och rytmen i förening med en redan mera lärd harmoni och ett sorgfälligare utarbetadt ackompagnement, de första symptomerna hos Rossini af ett nytt manår. Underdetio följande åren liksom framtrollade hans penna den ena operan efter den andra. Och bland denna mängd finnas dock så många hvilka anses såsom mästerverk. 1814 lät han i Milano uppföra Aureliano in Palmira och I Turco in Italia jemte en kantat, Egle e Irene. Han egnade hela året 1815 åt en opera seria, Elisabelta regina d Inghilterra, för sin debut på San Cårlo-teatern i Neapel, för hvilken den rike impressarion Barbaja hade vunnit honom, mot ett årligt honorarium af 12,000 fr... För dehna teater komponerade han sedermera sina flesta italienska operor, med roller skrifna enkom för den sköna 1 ma donnan, signora Colbrand, hvilken sedermera blef hans maka. Under åren 1816 och 1817 skref han fyra af sina bästa kompositioner: Il Barbiere di Siviglia, Otello, .Cenerentola, la Gazza ladra, oberäknadt Torwaldo -e Dorliska, la Gazelta, Armida. och en stor kantat för hertiginnans af Berry förmälning, Genom en tillfällighet var Barberaren hardt nära att fullkomligt misslyckas i Rom. Då samma ämne förut bade blifvit, ehuru utan framgång, behandladt af Paösiello, läto den gamle neapolitanske maöstrons vänner vid första representationen med hvisslingar mottaga den unge medtäflarens djerfva försök; men den andra representationen höll honom skadeslös för denna motgång genom den mest fullständiga triumf, i hvilken snart hela Italien deltog. Flera af-Rossinis följande operor erbjödo, jemte den glädtighet, den lätta verv, som utmärkt hans föregående arbeten, i vida högre grad den manliga och djerfva inspiration, som redan karakteriserade -Otello och Mos in Egitto. La Donna del Lago, Maometto Secondo, Eduardo e Cristina m. fl. vittnade att Rossini vann i kraft utan att förlora i lätthet. 1822 begaf han sig till Wien och lät der pg föra operan Zelmira, som samma år hade ilvit uppförd i Neapel. Den mottogs if Wien med den allra största entusiasm. Påföljande året. återvände han med Semiramide,f som uppfördes 1823 i Venedig, men hvars något komplicerade effekter icke mycket senterades af den italienska publiken. Denna opera blef hans afsked till denitalienska scenen, Han högar sig till England, förtjenade på fem månader på konserter och lektioner 250,000 francs och återvände derpå mot slutet af året till Paris, för att der få sin ära stadfästad. Hans arbeten hade haft något. svårt att acklimatisera sig derstädes. Flerå hade alldeles misslyckats; till och med barberaren lyckades först efter ett fruktlöst återupptagande af Paösiellos Barberare. Men derettc inträffade eh fullständig revoDp lution, och entusiasmen kände icke vidare några gränser. : för FE Fankriko komponerade Rossini först, med anledning af Carl X:s kröning, Viagk gio a Reims; sedermera arrangerade han tför!N operan sin Maometto, som förvandlades tilll; ns st fr fine föl te fn dö pa er ör RR ont Ci fre LL JR te JR en Fk SE a RE RR ft ER RR