och fall fomma ofz lifafom ett rean, t fåfom ett ferlarean, hwiltet landet futtar. 2 Pet. 1: 19. tPj. 65: 11. Mesfias, förlosfaren, fom i tidens fullbordan, men ännu ffall Han i fin nåd oc) barmbhertighet få mäftigt uppenbara fig för Israels folk, att de ffola fe oc) fänna Honom. Han fommer Lifafå mit på fin beftämda tid, fom morgonrodnaden, oc) medförer nådens fulla fföna dag för detta folk. Han ffall fomma med fin öfwer: ftrömmande nåd, fåjom ett regn öfwer deras hårda hjertan, od) detta blifer ett ferlaregn, ett fenregn i jemförelfe med Chrifti fyrtag plans tering bland hedningarne, men juft detta mwårregn, denna Pingft-uppenbarelje åftadfommer den ftora andeliga fförden på jorden. 4. D, hurn wäl will jag göra emot dig, Ephraim; o, huru wäl will jag . Oo göra emot dig, Juda, ty den nad, jom jag eder bewifja will, ffall wara fåjom ett morgonwmoln, od) lifafom en dagg, jom om morgonen bittida faller. ? Pf. 110: 3. Mid). 5: 7. Grt.: Hwad fall jag göra dig Ephraim? mad frall jag göra dig Juda? (Omwad medel all jag anmwända till din ommändelje? Cap. 11: 8. f. 5: 4) ty eder fromhet är fåfom ett morgonimoln, (få obeftändig) oc Tifafom daggen, fom om morgonen tidigt går fin fos. Så haftigt war det förbi med intryden af nådens röreljer i deras hjertan, få haftigt blefvo alla derag goda uppfåt till intet! 5. Derföre hyftar jag dem genom propheterua, och dödar dem genom min muns tal; att dina ord måga i ljufet fomma. Ser. 1: 10. Emedan nåden mar förgäfroves mot detta fort, anmwände Herren äfmen ftränga medel, beftraffningar od) Botelfer genom propheterna. Ofta uttvydes detta få, att propheterna fäga8 göra eller wara Guds redffap att mwerfftälla det, jom de förkunna: ty Guds ord är fraft od) gerning. Då från en konung dödsdom förkunna öfver en mifsdådare, få ligger döden i jielftoa domsorden. — Att dina ord måga i ljufet fom: ma. Ört: Od dina domar utgå (i) ljus, eler fåfom ljus. Detta måfte propheterna förkunna, på det dina domar, o IJsracl, nemligen Her ran8 domar öfver dig, må framfiå i flarhet och merfa till din ommändelfe. övflar d. ä. beftraffar. 6. Ty jag hafiwer Init till färlef, om ide till offer; och till Cuda funifap, oc ide till bränneoffer. 1 Sam. 15: 22. Pi. 50: 13,14. Matth. 9:13; cap, 12: 7. Ide offer och brännoffer, utan rätt funffap om Gud och färlef till Honom, utgöra fann audatftighet. På den feftvande ktunffapen Hmwilar tron, od) tron8 fruft är tärlefen. Det är detta nya lif, detta werk af Guds Ande, Hwartil Herren hafwer luft; ide i gerningarna, utan i flälen8 gemenffap med Gud i Chrifto, beftår hennes If och falighet.