— Ett besök på Anholt. En korrespondent tillskrifver Göteborgs-Posten följande om ett: besök å den i Kattegat belägna lilla ön Anholt: Denna ö är i saknad af hamn, har omkring 250 invånare, egen prest, läkare och förvaltare, hvilken senare jemväl är tulltjensteman på platsen: Stora flygsandsflt finnas, hvilka bildat höga kulJar, som lemna nödigt.skydd för tillgodogörande af befintliga Jandsträckor passande för åkerbruk. I drifsanden uppskjuter ett eget slags långt gräs, liknande 8. k. sandhåfre, hvilket icke får afskäras, hur ondt man än har om böskapsfoder för vintern, emedan på dettas tillvaro flygsandens öfvervinnande. eller åtminstone hållånde inom beräkneliga gränser, hufvudsakligen, eller rättare, helt och hållet är beroende. Åkerbruket ger jemförelsevis god afkastning och boskapsskötseln antagligen tillräckligt för invånarnes eget behof. Något eget för stället är, att kreaturen aldrig kunna släppas lösa, emedan stängsel helt och hållet saknas, till följd af brist både på skog och sten till hägnader. Det var rätt egendomligt att se i Oktober månad alla husdjuren, till och ned får, tjudrade, Af vildt finnas harar och kaniner, de förra till hundradetal och åtkomlige för ej alltför oskicklige jägare, äfven och de icke medföra hundar. — sStällets läkare, en gammal enstöring, (som länge bråkat med regeringen, tills den låtit bygga ett respektabelt stenhus — i hvilket han dock icke -kan förmå sig att inflytta utan låter stå öde) var den första person jag mötte, och var han utrustad ett sätt, som tydligt utvisade att han var stadd i utrotningskrig emot något slags villebråd. Till all lycka för och kaniner lärer ifrågavarande krig dock mest afse, eller om icke