DORA Roman i två delar af JULIA KHAVANAGLHE. Öfversättning från engelskan af C. J. Backman. Ett barns svartsjuka och en enfaldig qvinnas dårskap hade för ögonblicket sköflat hans lif, tillintetgjort hvarje förhoppning, hvarje plan och icke efterlemnat annat än sorg. Men till all olycka för mrs Logan hyste fan mycket milda känslor för den brottsliga, som satt i hans knä, sluten i hans famn och med hufvudet lutadt mot hans axel, och mycket stränga känslor mot den andra synderskan, som nu läste hans bref med flammande ansigte och skälfvande läppar. Hans känslor mot henne voro stränga, möjligen derföre att han i detta rum icke kunde undgå att tänka på Dora. Hennes lediga stol, hennes böcker, den näsduk hon hade hållit på att brodera och som hon hade glömt qvar på bordet voro stumma vittnen, som ånyo väckte mr Templemores harm. Han erinrads sig den unga. flickan, sådan hon satt i tafvelgalleriet med det ljusa, öppna ansigtet; ban erinrade sig henne strålande och glad som solsken i det fattiga hemmet; och när han så tänkte på det bleka anlete han hade sett den föregående aftonen, på de tårar, han nu i tankarna kunde se henne gjuta, på den förödmjukelse och skam, som nu voro hennes lott, och på sin egen vanmakt att ) Se A. B 173. 174, 176, 178, 180, 181, 184, 185, 187, 191—193, 196-—198, 213—216, 219, 221, 224, 225, 229, 230, 283, 234, 239, 240, 244—247 i 250—253, 204 och 257—9263.