STOCKEHOLM den 12 Nov Sverges sista besittning på kontinenten. De Mecklenburgska storhertigdömena ha nyligen inträdt i tyska tullföreningen. Då vi icke haft tillfälle att se ordalagen i den härom träffade öfverenskommelsen, så veta vi ej, om från mecklenburg-schwerinska regeringens sida dervid något särskildt undantag och förbehåll blifvit gjordt för staden Wismar och dess landområde; men då de tyska tidningarne icke nämna om ett sådant förbehåll, vill det synas som om något dylikt icke i konventionen skulle förekomma. Om sålunda det Wismarska landet kommer att indragas i tullföreningen och i sammanhang härmed uti finansielt hänseende inkorporeras i Mecklenburg-Schwerin, så kommer detta att i Wismar framkalla en hög grad af missbelåtenhet. Under det förhandlingarne om inträdet i tullföreningen pågingo, började i Wismar en stark agitation för bevarande af det Wismarska områdets egendomliga ställning. Neue Wismarsche Zeitung har under loppet af sistlidne sommar innehållit en följd af artiklar, som gått ut på att visa, att tullföreningslagstiftningen, sådan den nu är beskaffad, icke kan tillämpas på det wismarska området, utan att stadens intressen och privilegier derigenom kränkas, hvilka privilegier icke blott äro mångfaldigt bekräftade och förnyade, utan äfven äro okränkbara, emedan de hvila på ett internationelt fördrag. Genom den mellan Sverge och Mecklenburg-Schwerin afslutna konventionen i Malmö af den 26 Juni 1803 förpligtas nemligen Mecklenburg (artikeln XVII) att låta staden och herrskapet Wismar behålla alla sina välförvärfvade rättigheter, privilegier och friheter och icke göra ringaste intrång i bruket och åtnjutandet deraf Till dessa rättigheter hör sjelfbestämningsrätten i skattoch tullangelägenheter, hvilken ännu för få år sedan till fullo erkändes fom den mellan mecklenburgska kronan och ismar den 19 Mars 1863 träffade öfverenskommelsen om antagandet af den dåvarande mecklenburgska tulltariffen. Om Wismar då uppgaf sin särskilda ställning i tullangelägenheterna, så var det endast med afseende på det tullsystem, hvarom aftal då skedde, men deremot finnes ingen rätt, att utar Wismars medverkan och bifall indraga det uti ett helt annat tullsystem. Man riktade derföre en anhållan till den mecklenburgska regeringen, att den, med åberopande af der förpligtelse den iklädt sig genom konventionen i Malmö, måtte göra ett förbehåll för Wismar eller genomdrifva en förändring i de bestämmelser uti tullförenings-lagstiftningen, som komma i kollision med Wismars genom Malmö-konventionen garanterade privilegier. Skulle, heter det i en af dessa artiklar, Malmö-konventionen bli underkastad en revision, hvilket ur andra synpunkter kunde vara Önskligt, för att lösa Wismar ur dess nuvarande halft-om-halft-ställning, så skulle vi vara de första att helså den med glädje. om za sådan revision kunde medföra opp häfvandet af det nuvarande pantförhållandet och dess konseqvenser. Men så länge Sverge har fördragsenliga rättigheter i fråga om Wismar, måste dessa respekteras och hvem kan tänka illa om oss för det vi erinra om en sådan rätt, då. den är identisk med vår stads rätt och den ena är garanterad genom den andra? Wismar har så ofta haft olägenheter genom sitt fortfarande beroende af Sverge. att det vore väl mycket begärdt, att det icke, då tillfälle dertill erbjudes, skulle erinra sig den fördel, som härflyter ur en sådan förbindelse. Sedan dess har Wismar med petitioner och deputationer vändt sig till alla lands-, förbundsoch tullförenings-auktoriteter och särskildt inför nordtyska förbundets kansler kla gat deröfver att den ifrågavarande åtgärder skulle medföra en fullständig ruin för stadens handel och affärsrörelse. Alla dessa de: monstrationer synas ha varit fruktlösa. För att förstå hela denna sak, är det nödigt att erinra sig, hurudan Wismars statsrättliga ställning är. Man hör ofta talas om det orimliga i epitetet Wendes konung, som ännu qvarstål i svenska konungatiteln, äfvensom man förnimmer skämtsamma anspelningar derpå att Wendes artilleriregemente nu är det enda, som kan ge anledning och berättigande till nämnde epitet. Detta innebär ett misstag. Till svenska kronan hör i sjelfva verket ännu ett stycke af Wenden, nemiigen herrskapet Wismar, bestående af staden med samma namn samt ön Poel och amtet Neukloster, tillsammans ö!(2 qvadratmil. Denna besittning har aldrig defintivt blifvit afhänd Sverges krona, men den blef af Gustaf TV Adolf 1803 pantsatt till Mecklenburg för en summa af 1,250,000 rdr Hamb. banco. Hertigen af Mecklienburg-Schwerin fick härigenom pantoch dispositionsrätt öfver nämnde område på 100 år; men år 1903 kan Sverge återlösa det för samma summa, förökad genom en årligen till kapitalet lagd treprocentsränta. Till följd af bestämmelserna i Malmökonventionen af den 26 Juli 1803 har herrskapet Wismar allt hittills intagit en alldeles egendomlig ställning. Det har i många fall stått oberördt af det mecklenburgska landets författningsförhållanden. Det har haft sin egendomliga beskattning, lagskipning och i viss mån äfven lagstiftning. Wismar erkänner sig icke ha någon förpligtelse att deltaga i de allmänna Iandspålagorna, för justitieväsendet, för räntor och amortering å den meck, Pburgska statsskulden o. s. v. Rådet i