taflor till salu, så tänker han kanske också: Det här för Das t i samband med den stora revolutionen i Madrid, RN Konstföreningens nya och utmärkta lokal kommer mig att tänka pa en annan lokal, som hvarken är ny eller utmärkt. Det är det kungliga bibliotekets jag menar, och ehuru mycket än blifvit sagdt om dess usla skick, så kan jag icke underlåta attt förena min röst med dem -som ropa på en nödvändig förändring och förbättring. Den som en gång genomvandrar dessa iskälla gräfvar, er man jordat så stora skatter af snille och vetande, ryser vid tanken på att man kan låta denna kunskapens källa förblifva så godt som OtiRele i stället för att ledå den ut att befrukta själärnes jordmån. Om eskimåerha icke hade så långt hit skulle de måhända kunna ha hågon nytta af. biblioteket i dess nuvarande skick, men mera varmblodiga menniskoracer fly dessa salar, der kölden om vintern uppgår till samma gradtal som ute, och der man de öfriga årstiderna får bröstvärk när man Ööppgar en bok och inandas den graflika luft som utgår derifrån: est pökhfansvärda äro hrr bibliotekarier, sot nödgas kläda sig ibjörnskinnspelsar och Bläddra i kg med Bälgskinnskandkar, men åndock stelna af köld under sina örrättningar. — Skall bibliotekslokalen fortfarande bli densamma, utan: några förändringar, så här man verkligen skälatt frukta, att Sedan de nuvärande bibliotekarierna frusit ihjäl, ingen menniska vill åtaga sig att sköta embeten, der äfven det varmaste pit kan bli afkyldt. Man har också skäl att frukta, att i en främtid ingen menniskä mer Vill bygga och bo i vårt kära fädernesland, ty den varmaste fosterlandskärlek blir till sist afkyld at de år från år stigande skatterna. ÅAtminstone kan vår kära hufvudstad snärt bli öfverifvn af sina invånäre, ty kommunalutskylerna bli omöjliga att bära, om stadens styrestnän ännu nagra år få hålla på med att kasta bort millioner på att fylla våra vattendaag och stänga våra gator med sammanbindningsbanor ete. För närvarande stiger ett doft klagoskii ur hvarje stockholmares bröst, ty ebetscdlarnes tid är kommen, och-alla se. vi med fasa hur den fraktansvärda slutsumman åter har stigit några grader. Skall det fortfara på detta sätt, så gå vi med säkerhet vår snara undergång till mötes, och se def orsaken hvartör man i Stockholm lefver som om hvar dag vore den gista. . Spektakler och konserter hugnas hvarje afton af en talrik publik, såvida det är något trefligt att höra och se, ty trefligt måste vi hå under vårt Korta. återstående lif. Hvarför gick. väl Onda tungor så bra på Drarhåtiska teatern? Jo, just derför att publiken tyckte det var: trefligt att få spela en roll med ute i salongen: Hvärför föll Cen drillon: och hvarför tyckte inte publiken Om kronan? Derför att de voro tråkiga. Hvarför ropar publiken. alltid .da capo på Turkiska marschen vid-de-populära konserterna? Derför att den är treflig: Pi glad nyhet är att vi om tisdag på Dramatiska teatern få se ett nytt originalstycke af hr F. Hedberg. Stycket är helt spekta-. kel och bär titeln: Så-kallad ungdom. Nid Mindre teatern håller man på att instudera. Så tuktas en urgbigga, i hvilken pjes hr Pous sette för första gången kommer att uppträda på nämnde teater. Italienska operan alternerar med Rigoletto och Prubaduren tills Verdis Muaskeradbalen blir färdig att gifvas. På Södra teatern inöfvar man tre nya franska lustspel, och med den repertoiren får väl publiker nöja sig tills Carl den tolftes-spektaklerna börja, Då blir det först riktigt trefligt, såvida. publiken står tt med ätt. se dagens hjelte i elfva akter ocH-två efterspel, förutom detstora -skådespelet;-ute. på torget. Som: jag förut, nämnt har br Hedberg skrifvit ett. tillfällighetsstycke för Dramatiska teatern, or er vaknar; istre akter och ett efterspel. :Mindre -teatern-lär för samma tillfälle-upptaga Börjessons. Ur Carl XII:s ungdöm, ätventyr i fem akter; och för Södra teatern behandlar hr Hodell samma ämne enom att dramatisera en. berättelse af Pehr homasson. Den sistnämnde pjesens pamn är ännu obekant, men den bir liksom hr Hedberbs i treakter och ett efterspel. Således inalles trettön akter med Carl XII som hufvudfigut. Bara inte publiken säger som Calcha8: Bör mycket blommor; alldeles för. mycket blommor Richard. SEN NOEN