tOrtjenar omnämnas inträffa mom hennes lill verld skall ni få höra af mig. MUSIKPRESSEN. Ett bondbröllop. Skildring ur folklifvet c ichard Gustafsson, komponerad för manskö och Upsala studentförening tillegnad af Aut Söderman. Stockholm, Elkan Schildknech 1868. Pris 1 rår rmt. . Med glädje helsa vi i detta arbete väl kommet icke blott en i och för sig till in nehåll som form förträfflig komposition, uta framförallt en verklig musikalisk national. dikt, som, skildrande vårt svenska folklif ett bland de momenter, hvarunder dess egendomliga skaplynne bjertast framträder, företer alla de egenskaper, som fordras för at bilden skall blifva på samma gång träffande och skön. Att denna tonskapelse icke äl efterklang, att den är omedelbar och ur sprunglig, skulle kunna bevisas genom jemförelser mellan den och hvad, icke blott vår fosterländska, utan äfven utlandets musiklitteratur, i samma eller beslägtad riktning, eger, om nemligen ett sådant historiskt bevis vore af nöden, om man icke så tydligt, som verkligen är förhållandet af känslans och tankens originalitet, det klara och strängt beg.änsade i formen samt det helas äkthet förnumme huru detta allt är diktadt ur djupet af en konstnärs hjerta. Tillegnadt det sångsamfund, som, framför alla i vårt land, vårdar och förvaltar rikedomarne i den svenska tonkonstens skattkammare, skall arbetet säkerligen genom dettas omsorg bringas till rykte och ära, och såsom etti studentkörens konserter ofta återkommande gunstlingsnummer skall det tvifvelsutan småningom tränga så djupt in i folkets medvetande, som det, genom karakter likasom värde, mer än någon ännan svensk tondikt under senaste tid till fullo förtjenar. Arbetet har fyra afdeningar: Bröllopsmarsch, I kyrkan, Önskevisa och I bröllopsgården. En flygtig redogörelse för innehållet af dessa låta vi tillsvidare vara oss nog, under förbehåll att, så snart det intressanta konstverket, genom offentligt återgifvande, värdigt representerats, få, efter wunnen närmare bekantskap dermed, uttala vårt sista ord om detsamma i dess helhet. Den första afdelningen är en melodifager idyll i temligen utförlig berättelseform. Först några takter till målning af landskapet och situationen. Vidare förnimmer man huru bröllopståget ordnas och sätter sig i gångs deltagande i brudparets lycka-och med välbehag njutande af fommardagens skönhet. Rhytmen i den egentliga marschen påminner detaljvis om den motsvarande tonmålning; som är Ulfåsadiktens prydnad. Snart har tåget kommit så långt,att klockringningen höres från kyrkan, och strax inträffar en lika okonstlad som behaglig ändring i harmonien, som, förhöjande stämningen, gifver den pregeln af religiös aning. Redan vid inträdet i kyrkan herrskar en djupare rörelse, och om än den humoristiska unison, som framställer klockarfar i all den myndiga gravitet, hvarmed han å embetets vägnar bör uppträda, måhända framkallar ett leende, råder emellertid den sannaste andakt hos bröllopsskaran då den sedvanliga psalmen 335 vers 3 uppstämmes såsom inledning till vigselceremonien. Huru denna akt i vederbörligt skick och med prydlig ordning försiggår tecknas ypperligt i det nu följande fugatot, och att den med uppbyggelse iakttages, derom vittnar den öfveräng till moll, som skildrar åhörarnes inyck. Att mau lemnar kyrkan med ännu samma stämning, som rådde vid inträdet, ligger i sakens natur, och den högst originela tongång, hvari koralens pianissimo slutar afdelningen, innebär ingen förändring af det deri förherrskande lynnet; men väl hunnen ut i det fria blir bröllopsskaran uppspelt och munter på nytt och den allmänrädande välmeningen gifver sig. nu luft i hjertliga lyckönskningar. Önskevisan är, såsom rent lyrisk, obeskriflig; må man höra. den och säga om vänliga blickar. och trofasta handslag bättre kunna skildras i toner än här skett. År något litet af Carl Michaöl framme redan i denna enkla melodi så utgör åter den sista afdelnipgen en med mästerskap fulländad interiör, hvari Sverges störste humorist visserligen icke imiteras, men som, hvad beträffar objektiv figurteckning, hurtighet, friskhet och fängslande clair-obscur, ,torde kunna med hans skapelser förliknas. Afven här är fugan, i likhet med hvad tonkonstens heroer bevisat, förträffligt på sin plats, undantägsvis använd såsom dramatiskt uttrycksmedel. Att numret börjar i moll gör skildringen under fortgången dess kraftfullare. Glädjen står högt i tak, spelmännen dra till, pojkarne stampa takten, gubbarne taga sig ett hederligt rus och sannerligen: — så skall dansen gål, ; : Hr Gustafssons poem är, såsom text betraktadt, af rätt mycket värde; rörlighet och omvexling karakterisera det hela, plananiäggningen röjer fyndighet och många detaljer nitisk omsorg om hvad musikern för sitt värf behötver. En bjertare kontrast än den mellan Ett bondbröllop och den näst föregående bland Aug. Södermans mest genialiska tondikter, Die Wallfahrt nach Kevlaar, torde vara svårt att finna hos någon konstnärsandes utveckling, tolkad i hans: verk; och pe a