Utvandringen och arbetare-befolkningen. Tvenne äro de häfstänger, som betinga ett lands ekonomiska välstånd: kapitalet och arbetet. Intetdera är öfverflödigt, liksom icke heller någotdera kan helt och hållet undvaras. Hos oss förefinnas likväl båda i mindre mått än önskvärdt vore och i mindre grad än hvad fallet är i allmänhet i vår verldsdel, för att icke tala om norra Amerika. Det har blifvit ett allmänt erkändt och ofta upprepadt axiom: sVårt land är fattigt, skall så bit för den, som guld begär. Vårt land är fattigt, det är sannt; -och det har blifvit till öfverflöd upprepadt att vi sakna kapitaler för att tillgodogöra oss de rika, af många såsom outtömliga ansedda bjelpkällor, med hvilka naturen begåfvat vårt sköna land. Men hvarför det nskall a (fattigt) blio, det förmå vi icke inse. Detta beror viseerligen till en betydlig grad på tillgången af kapital. Men kapitalerna växa icke upp ur jorden, utan ur arbetet. Det beror således ytterst på tillgången af skickliga och sträfsamma arbetare, h ruvida det i all framtid skall heta om vårt land, at det är fattigt. Elwcuväl både jordbruket och näringarne gått framåt med jättesteg på de sista årtiondena, måste icke destomindre fosterlandsvännen alltför ofta beklaga, att jorden flerstädes saknar ex rationel och omsorgsfull skötsel, utan hvilker kon lemnar klena skördar, men med hvilken, om Herren eljest ger freväxt, hon rikligen lönar odlarens möda, älvensom att den högt uppdrifna arbetsskieklighet, som så fördelaktigt utmärker de förnämsta kulturländerna, alltför ofta brister våra från fabriker och näringar utgångua ij