hade visserligen haft sina tråkiga egenheter, men mrs Logan föredrog dock hvarje annan egenhet framför den att vara lärd. Han kommer att plåga lifvet af mig med den der. välsignade Darius! tänkte hon en smula förtrytsamt. Och hvad säga de om Darius? frågade hon, Jag vet intev; svarade mrs Luan långsamt. De säga Darius, men mena något annat, förstår. ni , Florence stirrade på henne och blef derefter purpurröd. Ja, naturligtvis, så förhöll det sig! Darius och inskriptionerna vore den slöja dessa båda begagnade för att fritt kunna tala med hvarandra om folk vore närvarande. Ty svartsjuka, icke i sin nyckfualla gryning, utan med passionens fulla, brännande våldsamhet, grep henne plötsligt medan mrs Iuan talade, och med denna kom den blindhet, det oförnuft och det misstrogna skarpsinne som karakterisera denna skonlösa Känsla. Jaså, så att de tala om Darius!c sade hon i likgiltig ton. Det är väl i skolrummet, kan jag tänka? . Nej, men det gjorde de i går afton — då han gick upp till Evas rum sedan ni hade atlägsnat er. Mrs Logan skälfde från hufvud till fot af vrede. Hon hade ett häftigt lynne, ehurn , äfven af dem som kände henne bäst, visste något derom, såväl låg det doldt under slöjan af yster glädtighet och intagande barnslighet — så sällan blef den onde anden framlockad ur den mörka vrå, der den, utan att upptäckas, kunde ligga i sömn veckor och månader igenom. Och de voro allena? lyckades hon slutligen att framstamma. ; -Nej bevars, svarade mrs Luan, som icke tycktes märka hennes rörelse, jag sof i en länstol.