sagades, få se en lika förolämpande sor grundlös insinuation, hvilken från min sid påkallar ett svar. Det är för afgifvand af ett sådant jag vänder mig tillred. af Af tonbladet med anhållan om ett rum derför. Den lilla skärmytslingen inom N. I. T. ha rört ett för den stora allmänheten troligtvi likgiltigt ämne, hvarföre jag i denna del skal fatta mig kort. Frågan gällde nemligen häruvida ett i nationalmuseum befintligt monument, som kallats ask-urna, borde rubriceras under det allmännare begreppet was emedan, såsom det förmenades något bestämdt skäl för den förra benämningen icke kan åvägabringas. I saken vidhåller jag att det af mig anförda skäl, att urnan, såsom försedd med en inskriftstafla, är en äskurna, måste anses bestämdt, villigt medgifvande ändock, att denna bestämdhet icke räcker längre än ett analogibevis förmår, I formellt hänseende åter har min vederpart afgjordt fördelen på sin sida, då han går ifrån artbegreppet till genusbegreppet och endast säger, att ask-urnan är en vas. Men vetenskapen vill icke stanna vid de allmänna bestämningarne. Jag har derför i förevarande fall gjort ett inkast emot textförfattarens i N. I. T. kategoriska försäkran, att något bestämdt skäl icke kan åvägabringas, der han efter godtfinnande kunnat säga, att något bestämdt skäl icke blifvit åvägabragt.. Skiljaktigheten oss emellan torde jag kunna göra tydligare genom ett annat exempel bland många. Jag väljer vår bekante Endymion, Hvem som helst kan säga: denna bild har man hittills ansett vara en Endymion, utan att något bestämdt skäl för antagandet kan! åvägabringas, Låtom oss kalla honom en sofvande yngling! Om jag söker konstatera bildens karakter af Endymion genom ett analogibevis, hemtadt från en reliefframställning, så kan man visserligen förklara detta skäl såsom icke bestämdt. Det gagnar icke att tvista på sådant sätt. Men skall jag derföre godtydligt ändra den antagna benämningen? Se der hvad som föranledt mitt genmäle, då den nya skulpturförteckningen uti N. I. T. indirekte bragtes till tals. Jag ville försvara en grundsats. Det var nemligen just till undvikande af förflogna hypoteser och lösliga ändringar, som jag, efter samrådaa med en om musei konstsamlingar synnerligen förtjent erfaren konstkännare, bibehållit häfdvunna benämningar, dem ingen visat vara oriktiga eller ohållbara. Jag hade dertill äfven ett praktiskt skäl, nemligen att den nya förteckningen jemväl måste tjena såsom inventarium, tilldess ett sådant fallständigare kan blifva utarketadt. Der ändringar blifvit gjorda, har jag i vigtigare fall angifvit dem. Men den lilla obetydliga polemiken stannar icke här: den har en allvarsammare sida, sedan den blifvit inledd på ett område, der man måste säga B, efter att hafva sagt A. I mitt genmäle rättade jag ett i den nya skulpturförteckningen uppgifvet årtal 1761 till 1757. Begge talen förekomma i äldre förteckningar. — Det förra kan enhvar igenfiona i skulpturförteckningen öfver förra k. museum, hvilken utgifvits i flere upplager; det senare i den år 1866 utgifna Ledning för besökande i nationalmuseump. Jag gjorde således sjelf en rättelse uti den af mig redigerade förteckningen, efter det att jag för ett par veckor sedan funnit Piranesi bekräfta året 1767. Angående fyndorten har jag ingen rättelse gjort. enna obetydliga omständighet har emellertid föranledt Textförfattaren i N. 1. T. till följande yttrande: Ledsam är deremot den upptäckt, att! nationalmusei efter inventarierna gjorda förteckning är mindre tillförlitlig i fråga om fyndort och tid; så mycket mera, som den äldre, i hast ihopkomna Ledning för besökanden, trots sina-många fel och brister, kär verkligen hade den nu af hr F. 8. som riktig an gifna uppgiften: Funnen 1767 vid Tor Pignatorra (skall vara Torre Pignatara); då vi deremot hemtade vår uppgitt från den af dr F. Sander utarbetade förteckningen, som visserligen är uppsatt för bestämmande af nummerordningen i ett blitvande hufvudinventarium, men som dock väl ej bör öfvergitva de äldre inventariernas riktiga uppgifter för att ersätta dem med oriktiga. Detta obefogade yttrande må vara ursäktligt fören tidningsredaktion, som icke kan s känna hithörande förhållanden af vigt; men om det vore nedskrifvet af en person, som både känner och bör känna museiförhållandena, så måste jag förklara det för ett lättfärdigt gäckeri med sanningen, Den som, Jåt vara med en försigtig. reservation, slår sig till riddare för den ofvannämnda Ledningen för att på bekostnad af.den af migredigerade nya skulpturförteckningen kasta en skugga på mitt namn, han begär ett annat svar än tystnadens. Jag ber då till en början få anmärka något om ohållbarheten af den 8. k. Ledningen. Den upptager nationalmusei konstverk i marmor och brons, jemte modeller och eskisser, till 489. Den nya skulpturförteckningen. konstaterar denna statens egendom till ett antal af 603; en skiljaktighet så mycket märkligare som under tiden mellan dessa olika förteckningars utgifvande icke inkommit flere nya konstverk på berörda områden än omkring 30. Det i Ledningen bristande antalet af omkring 80 nummer är till och med något större, emedan Ledningen oriktigt upptager en del föremål, som enligt det at dr Wennerberg utarbetade och af K. M:t fastställda förslag, blifvit utgallrade. Den nya skulpturförteckningens antal 603 är, såvidt jag genom fortsatta undersökningar kunnat utröna, fullt exakt, med undantag deraf att en duplettbyst är uteglömd och en annan fått nummer under 75!2. Kanske är denna skiljaktighet mellan förteckningarne icke utan vigt ur synpunkten af hvad staten eger. Hvad åter angår de konsthistoriska notiNm nål AMN ot DA RBK EL rt Br DR I KR FE MR fd KKR RT