Verdi exeqverades, fann man derstädes ett auditorium försatt i fullständig furore genom Signora Luisa Caris uppträdande i ÅAzucenas parti, hvars värderikaste momenter vi icke fingo bevittna denna gång, men hvilka, att döma af den inspiration, som äfven under de begge senåre akternå björda sig gällande i sångerskans rd och karakterstolkning, samt den allmänna hänförelsen hos publiken, torde hafva inneburit något utomordentligt. Ej mindre genomeldad af och konstnärligt mäktig sin uppgift, framstod i grefve Lunas Parti signor Mendioroz, om än i dennå sångroll mer än i Rigoletto framstod det störande vibrato som änmärkts mot signora Dalti Guadagnini. Att denna sångerska måtte, om möjligt, tillsvidare få öfvertaga älven Leonoras parti nödgas vi framställa såsom vår enträgna önskan, ty hvad det kärkomna sällskapet här bör utföra icke är det offentliga öfningar, och för mer än en sådan kunna vi ännu ej erkänna signora Domasis föredrag af. rollen, hvilket, hade de meduppträdandes förtjenster . vårit mindre glänsande, säkerligen skulle hafva bmintetgjort, och, äfven nu, icke så litet störde ett godt intryck af det hela. Fortsatta studier och flitig uppmärksamhet på de goda exempel, hon i truppens öfriga medlemmar egde, skola emellertid, som vi hoppas, meduifva signoran att i en framtid, mot säsongens slut, eka gifva ett parti af högre ordning. och betydelse; ty begåfning är det icke. som felas. Sgr Bentami (Manrico) var i-sistå akten mera sannt dramatisk än vi förr förnummit honom. käl den femte populära konserten voro Mozarts Turkiska marsch — som äfven nul gain tvenne gånger — samt Beethovens Dlurs-symfoni, hvärs final är den allra första händelsen i instrumentalmusikens största och! högsta epok, de med liflig tacksamhet hyllade lansnumren. — Fortsatta, såsom hittills af onstnärlig anda ledda och lifvade, bemödanden skola säkerligen med tiden göra äfven det sistnämnda tonundret till en bland de sapellets prestationer, vid hvilka allmänheen skall fästa sig med sitt rikaste intresse, in varmaste erkänsla. ———.r