nien. BLANDADE ÄMNEN. Ursprunget af petroleum. (Efter Scientific American.) Uti sina populära föreläsningar öfver geologien, som bära till titel: Vår planet, dess forntid och framtid, framställer Denton, sedan han först gjort några anmärkningar öfver gamla bergoljekällor, följande rörande deras uppkomst: — — — Professor Silliman yttrar, att petroleum allmänt anses vara en produkt af vegetabilisk förruttnelse. Professor Dana säger: petroleum är en bituminös vätska, framalstrad genom förruttnelse af sjöeller landväxter (hufvudsakliän de ng ro äfven af icke qväfvehaltiga jurväfnader. Många anse den vara en produkt af stenkol; deraf namnet kololja, ofta användt der Några antaga, att kolen, utsatta för det mäktiga trycket af öfverliggande lager, Mgifvit olja, liksom en oljekaka gör det under en hydraulisk press. Jag har äfven sett den teorien framkastas, att stenkol upphettade (såsom de utan tvifvel ha varit i östra Pennsylvaniens oljeregioner) gifvit från sig oljehaltiga gaser, hvilka uppstigit till den öfre luftens kalla lager, der kondenserats, nedfallit i form af oljeskurar samt inträngt till hålorna i jordens innandömen, der oljeborraren än i dag återfinner dem. Verkligheten synes dock kullkasta dessa skilda teorier. Om oljan härleder sig från stenkol, förefaller det besynnerligt, att man så sällan påträffar den i koldistrikten. Jag har besökt kolgrufvor i England, Wales, Nya Skotland, Cap Breton och i icke mindre än 10 af de Förenta Staterna, men har aldrig sett petroleum i någon grufva eller änt lukten af den, och dock är det en vara, som drig dröjer att låta introducera sig, utan helsar oljefaktorierna med ens. Kom petroleum från stenkol, så skulle kolgrufvorna naturligtvis vara de ställen, der man borde söka den; deras omgifningar borde vara öfverfyllda deraf, kolgrutvearbetarne känna till den, och den borde ej förekomma i äldre klippor än kollagren. Men motsatsen till allt detta är sanna förhållandet. När den någon gång finnes i kollagren, har den blifvit pressad dit upp från underliggande lager, i hvilka den ursprungligen innehållits. I detta land ) har nästan all den hittills erhållna oljan kommit från lager äldre än kollagren och emellanåt på mycket större djup. I Oil Creek i Pennsylvanien vinnes den genom borrning iskiffer och sandsten någon gång till ett djup af 1000 fot, men dessa lager tillhöra Chemung-gruppen af devoniska formationen och ligga flera hundra fot lägre än kollagren. Vid Enneskillen i Vestra Kanada, der olja en tid kom upp ur källor och svämmade öfver, lemnande efter sig ett tjockt laser af asfalt, som täckte marken öfver en yta af on acre, innehåller kalken, hvaruti borrningen verkställdes, fossilier, som karakterisera Hamiltongruppen af devoniska formationen. Oljebrunnarne Vestra Kentucky och i några delar af Tennessee iro uti Trenton limestone, d. v. s. i undersiluriska formationen, och jag har till och med sett olja vid dess bas. Samma olja flyter på ytan af att kalkstensbrott nära Chicago, hvars bergart tillör den siluriska Niagaragruppen, hvilket bestämdt 1tvisar, att något sammanhang med kol ej är för oljan nödvändigt. Men kan den icke härflyta från sjöväxter på jamma sätt som stenkol af flera ansedda geologer untages härstamma från landväxter? Den mängd fri olja, som finnes i jorden, tyckes förbjuda letta antagande. Jag har i Vestra Virginien sett en brunn, som under 10 månader gaf 28,000 barcels. Från tre brunnar nära Oil Creek utsprutales på 24 timmar 1000 barrels, och från en enda yrunn 3740 barrels. Big Phillips-brunn gaf olja i )ktober , 1861 på ett djup af 480 fot, omkring 3000 bafrels om dagen. Öljan utrusade med sålan häftighet, att man ej på flera dagar kunde örse brunnen med rör, och man har beräknat, att 0,000 barrels gingo förlorade i veckan innan oljan cunde uppsamlas. Nobb-wellb gaf olja i April 863. Dess dagliga afkastning var omkring 1500 jarrels under Joppet af 6 månader. Sjöar af petroleum måste finnas för att möjligjöra ett sådant flöde. Hvar finnas dessa arter af ukoider eller sjöväxter, från hvilka denna olja kulle kunna härflyta? Sjöväxterna från den siuriska och devoniska tiden (i hvars lager den törsta gqvantiteten petroleum finnes) voro af så ös byggnad och innehöllo så ringa qvantitet biuminösa ämnen, att derag intryck ej ens svärta len ljusa skiffer, hvari de inbäddats. Hade dessa äxter varit lika oljehaltiga som fisk, så skulle deas kroppar hafva lemnat mörka aftryck i skiferp, järsom fiskkropparne; voro de åter ej så ljehbaltigs som fisk eller hade de samma bituninhalt som landväxter, huru :skulle de då kunna Istra sjöar af olja. Och äfven om växterna varit ljehaltiga, skulle dock ingen olja från dem hafva cunnat samla sig, med mindre de varit skyddade rån heröring med luft och vatten. Om hvarje äxt, skild irån de öfriga, blifvit begrafven i dy, å skulle oljan, förutsatt att den funnits, hafva lifvit upptagen al dyn och så gått förlorad. Har olja utdistillerats från bituminösa skiffrar, åsom några antagit? Jag tror det ej. Em stark etta erfordras för oljans distillering ur skiffer, nen i allmänhet der petroleum förekommer i störta qvantitet märkes föga tecken till inverkan af ld. Huru har den då framkallats? Det är en koallolja och icke en kololja, Jag har i min ego alrika exemplar af fossilå koraller från devoniska ch siluriska lager, tillhörande familjen Favosites ller bikakssten, hvars celler, såsom namnet antyler, or stor likhet med bikakans. Liksom denil ag celler äro fyllda med honung, äro Favositer4 fy! då had oh . Uti några exemplar har jag unnit oljan ni ka flytande som vatten; geom korallens uppvärmning utflytep aja lätt. ag har sett dessa oljförande koraller vi amokes ;reek, der korallref, fyllda dermed, förekomma, i ilurisk kalksten i mellersta Tennessee, vid Wiliamsville nära Buffalo, samt i klippor nära Penn an i Newyork, I statens samling af fossilier i UIbany samt i Montreals geologiska kabinett finas talrika exemplar, FPrötessor Dana säger oss, tt den flyter i droppar från en fossil korall vid fontmorency (i Kanada) och vid Watertown fi ork). Man skulle kunna tro, att oljan fyller Lernag håligheter liksom en annan hålighet Ippan, men jag bar flerfaldiga gånger funnit en just i dessa koraller och i ingen annan delaf en omgifvande bergarten och aldrig i något anat fossil), Dessa oraller äro ofta till finnan) Amerika. ) Våra inhemska geologer hafva redan förut lemnat red. en liknande förklaring, ehuru de ej trodde sig böra inskränka oljans urkällor till korallerna, utan ansågo, att den ilika hög grad alstrades af bryozeer, cephalopoder och andra hafsdjur från paleozoriska tiden. Att inom ortocerernas kamrar verkligen ännu i dag olja tt otälla