seklers försoffning har gjort de kära europerna främmande för den demokrayiska principen, som dock är lika naturlig för en förnuftig menniska, som modersmjölken är för barnet. Den mest ultra-stock-konservativa varelse har dock i djupet af sin själ en slumrande känsla för demokratien, och att väcka denna känsla, det är just den röda causörens mission. Det låter visserligen litet underligt, att en obetydlig causör skall förmå göra hvad stora snillen och tänkare förgäfves sökt åstadkomma, genom att höja sina röster till demokratiens förmån. Men hemligheten ligger just uti causeriets inre väsen, det vill säga uti den förtrolighet, hvarmed causören behandlar sina läsare. Afven den mest förhärdade absolutist vaknar slutligen ur sin dva. la, sedan han några tusen gånger fått höra att han är en färskalle om han icke begriper demokratiens solklara axiom! et är historien om vattendroppen som holkar vr stunen. . Jag skulle kunna skildra ännu flera causörer af olika färger och missioner, men jag vill icke längre taga er uppmärksamhet i anspråk, utan slutar jag med att ännu en gång helsa hr Hilarius välkommen! Richard.