— En fiffig ide. En gårdfarihandlande gick omkring på landsbygden och utbjöd sina varor. Han var något döf, men en annan påstod att han nog hörde, om han ville. En dag kom han in till en bonde i Kalmar län, just som denne satte sig till ett präktigt middagsbord, med både fläsk och ägg, och det riktigt vattnades i munnen på vår handlande, som tillika hade det vackra namnet Peser. Han talade vidt och bredt om sina varor, under det han sneglade på bordet, väntande en inbjudning, hvilken dock uteblef. Det är kallt i dag, yttrade bondhustrufi, för att hafva något att säga. Nej tack, sade Peter, som fick en god id6. Bondhustrun log och sade: Stackars Peter! Han blir då för hvar dag allt döfvarels Hörde han icke hvad jag sade? — Nej, jag tackar så mycket, jag har redan spisat middag.. Drängar och pigor skrattade högt och bondhustrun skrek honom så högt i örat: Jag tror han är stockdöf. Jag sa det är kallt i dag. — Jaså, sa Peter lugnt, så får jag väl försöka då, och med dessa ord satte han sig vid bordet, till icke ringa förvåning för hustrun och hennes folk. TONLÖSA ören 4 ri