vet aBVvIRYCHL valdes general Nordensvan och professor Cederschiöld och till deras suppleanter öfverstelöjtnanten frih. Ribbing och majoren Moren. Regementsläkaren doktor Lemchen höll härefter ett sakrikt och särdeles intressant föredrag om sjukvården i fält, med särskilt fästadt afseende på iransport af sårade, hvilket föredrag fick ett ännu större intresse derigenom att talaren var i tillfälle att förevisa och förklara en mängd teckningar af de utmärktaste expositionsföremål, tillhörande den sjukvårdsmateriel, som i Paris var exponerad, såsom bårar, vagnar, Operationsbord, sängar, artificiella lemmar Mm. m. Detta föredrag var af följande lydelse: En af de största sograr menskligheten i detta århundrade vunnit är utan all fråga den i nästan alls länder insedda och behjertade skyldigheten, som folken sjelfva bafva att verksamt understödja staternas anordningar för sjukvården i fält. Genom konferensen i Geneve grundades för evigt ett kärlekens och barmhertighetens verk; dess vidare utveckling skall bidraga att minska det ikrig! hittills varande stora missförbållandet mellan med-len att förstöra och bevara menniskolif, mellan behof af hjelp och förmågan att hjelpa och skall efter all anledning mana fram sådana tgärder, som nutidens civilisation och en under senaste krigen Kat erfarenhet med allt skäl påkalla. För sin folländning fordrår dock detta verk mångas hjelp och ansträngningar; men i följd af den medlidandets: känsla, som så varmt upppenbarat sig, i såväl den Nya, som Gamla verlden, äro för sjelfva byggnaden en mängd materialier anskaffade, men föga motsvara de ännu behofvet och sakna ännu fast organiskt sammanhang, för att i någon mån kunna uppfylla folkens litligt kända åtrå att söka lindra krigets mångfaldiga vlyckor. Uppfinningsförmågan hari senaste årtionden med synnerlig förkärlek vändt sig åt fullkomnandet af förstörelsemedlen i krig, hvaraf ock följden blifvit att historien knappt har att förtälja större manspillan än den, som visat sig under sista krigen; bataljfälton vid Magenta, Solferino, Sadova eller Königsgrätz, att ej nämna de många i Amerika, visa huru fasaväckande och hastig förödelsen kan blifva; man häpnar vid tanken på alla delidanden, alla de umbäranden, som härigenom Moon Den mästarehand, som med mönniskokärlekens varmaste och lilligaste färger skildrade intrycket häraf, blef ett medel i Försynebs hand att mana till lif ädla och menniskovänliga sträfvanden; inästan alla länder uppstoda föreningar för frivillig vård af sårade och sjuke i fält; ifriga bemödanden framträdde, att söka mildra krigets fasor och läka dess sår; en verksamhet utvecklades, hvarom man några år förut haft föga aning och åstadkom förvånande resultater, såväl under amdrilnea gunketyska som preussisk-österrikiska krigen. etta allt är numera allmänt kändt och insedt, och meningen är ej nu att härom göra någon utförligare framställning; jag önskar nemligen blott att nu få framhålla ett bland de vigtigaste föreinålen för föreningarnes verksamhet, nemligen frågån om transport af de sårade. Man insåg genast att föreningarnes bjelp under pågående krig var nödig och behöflig nästan åt alla håll, men skulle den i någon mån blifva af något betydligare gagn måste den koncentreras åt vissa riktningar, och närmast låg väl då den tanken, att söka bringa hjelp åt de sårade på sjelfva slagfälten och uppfinna medel för att så beqvämt . och skyndsamt som möjligt bringa dem derifrån. Innan jag dock ingår på framställningen af denna fråga, torde jag få vidröra en annan, som dermed eger nära sammanhang, ofta och länge varit diskuterad och olika uppfattad i olika armeer, nemi; ligen frågan om läkarnes plats i striden. . Såvidt jag känner, äro åsigterna inom Tyskland umera nära nog ense: derom, att åliggandet för läkarne att följa truppen i striden, är ett oförsvarligt barbari och slöseri med de i krig så nödvändiga och så svårt ersättliga läkarekrafterna; mani. fordrar der att de flesta skolwdragas tillförbandslatsernaa. Inom franska armen låter det olika och jag kan ej nu här neka mig nöjet att ur en till Sundhetskollegium af förste bataljonsläkaren, doktor Braun, Hö afgifven högstiförtjenstfullrapport, deri han bland andra staters, skildrar Franksikes ambulans-anordningar, meddela följande yttrande: Nu några ord om truppläkarnes ställning i striden; de räknas ej till den aktiva arnbulansen. De förrätta visserligen vid sina respektiva kårer en volant ambulanstjenst, men hafva med ambuJansen i egentlig mening alls ingenting att skaffa. De stå ej under ambulansläkarnes lydno eller minsta förfoganden. De äro truppens läkare och få R inga vilkor skiljas från densamma; de måste ölja Fmäntet såväl till anfall som på reträtt, skulle de än nödgas lemna de sårade åt sitt öde! Ja! detta är till och med uttryckligen föreskrifvet i Legouests officiella lärobok för cole dapplication. Cuignet ger öfver deras uppträdande på slagfältet följande lifliga skildring: hack i häl med xegementet gå tvenne anspråkslösa personer, läkaen och hans ordonnans, utan alla andra vapen än sin cartouche och sitt bindtyg, sitt mod och sin menniskokärlek. Föga sysselsatte med sig sjelfva, men ändå bekymrade vända de gång efter annan sina blickar och tankar åt det håll, hvarifrån den Inemska kanonen dånar, af hvilken de vänta sig så mycket bekymmer och elände. De öfverfara än en gång med rörda blickar alla dem, med hvilka de under långa tider delat ljuft och ledt, och fråga sig i tysthet huru de skola räcka till åt så många vänner, officerare och soldater. En ögonblicklig ängslan fattar dem. Har någon af dem förutsett dessa blodiga konflikter, så slites ban emellan ligzen att hjelpa alla, de må våra höga eller åga, och fåfängan att visa kamraterna sitt mod och slödsförakt, men pligten skall. hejda Honom vid hvarje steg, han skall snart förlora regementet ur sigte och det skall med ännu större saknad förJora honom: Är det första gången han är med, skall han fråga sig med oro, hvilken roll han skall ! spela i det stora dramat. ( Tillåt mig, unga vän! att ledsaga er genom dessa vedervärdigheter, hvilkas sötma jag några gånger) smakat. j Åren I två, delen modigt omsorgerna! År ni en! sam, öfverta; i bördan hel! .Edra första sårade ! uppgifva i fallet tillgjorda skri och påkalla er med i utsträckta armar. Allmän rörelse iledet; den förgår snart. De sårade ligga stoiskt på sina platl ser. Skynda er från den ena till den andra! Fort, sett klipp i damasken, byxen; linnet! Stryk undan blodet, som skymmer och undersök såret med hast ! ! -Är det utan all betydelse, gjut litet mod i den i :fallne hjeltens barm, lär honom hålla näsduken i tryckt mot såret och utpeka en kulle, vall eller annat skydd, att krypa bakom. Skicka på samma l sätt dit den ene efter den andre — alla som kunna gå — med vapen och packning. Kräfver skadan ; 8 r r Dp 1 e 2 l I 1 en sårades transport, men ej någon ordentlig förbindning, tillkalla ett ar bårbärare, knyt en näsduk kring den sårade lemmen, Jugna mannen med. några uppmuntrande ord och sänd honom samma väg som de andra; Hotar blödning, tamponeraj raskt och drag en binda kring den sårade lemmen ! Tag icke ut några kulor eller projektiifra; menter, såvida de ligga genast till hands eller hota att afskära kärlen med någon hvass kant! Bry er icke om att följa skottkanalen på djupet genom väfnaderna! Ni-skall kanske uttaga kulan, men lemna klädesbitarne qvar; otillräcklig extraktion, onödig tidsförlust! ambulansen ensam bör medel för såi dana svårigheter. Tänk icke gå lgektion eller amputation på stället! Allt sådant är omöjligt il den hast, som jagar er och i er brist på resurser. ; Sätt er in iomständigheterna, bistå alla, men tänk ej på fullständig hjelp! Kom ihåg att ni måstej arbeta i kapp med kanonkulorna och kartescherna. X Glöm icke bort att när regementet går på, måsten ? I följa med, om ej för annat för att akta på de högas fall. Ni bekänner visserligen lidandets jem: likhetsprincip, men här måste grundsatsen under-! ordnåsg en högre nödvändighet; på generalens tjenstbarhet hänger massornas lif. Allmänt sagdt, gif ej vika för okunnighetens, fördomens eller den? uppjagade rädslans påtryckningar! Af fem såra-? de, är det minst tre, som ej behöfva edra omsor-).. ger alls, utan kunna af egen förmåga resa sig och ! få till ambulansen; gut mod i den klenmodiges . röst, lyssna ej till den egoistiska jemmerns väd) janden, utan egna edra omsorger åt de olyckligaT oto