DORA). Roman itvå delar af JULIA KAVANAGIL Öfverstittning från engelskan af C. J: Backman Han hade för öfrigt ett sätt att umgås med henne, som Florence var för ytlig att upptäcka, men som var särdeles lämpligt. Mr Templemore resonnerade sällan eller aldrig med mrs Logan, han förklarade sällan eller aldrig någonting för henne, och han motsade henne nästan aldrig. Han hörde på henne, han var road af henne, och han gjorde sitt bästa för att behaga henne etter hennes egen smak — icke efter sin, Naturligtvis lofvade honom detta mången tom timme i framtiden, men mr Templemore hade upptäckt detta först sedan han någon tid varit förlofvad, och han var både för klok och för mycket förälskad för att synnerligt djupt beklaga det. Och derföre då nu Florence sade att hon hade pratat tok och såg synnerligt täck oeh intagande ut, då hon sade det, tänkte mr Templemore endast på detta sista faktum, medan har Jät det första fara, och betraktade henne med en öm, beundyande blick. Morgonens sinnesrörelse hade gjort Eva feberaktig, och lemnande henne åt Fanny, smög sig Dora ut i parken innan soler ännu hade gått ned. Hon önskade att få vara ) Se A. B. 173, 174, 176, 178, 180, 181, 184, 185, 187. 191—193, 196—198, 213—216, 219, 221, 224, 225, 229, 230, 233, 234, 236, 239, 240, 244—247, 250 och 204,