I STOCKHOLM den 28 Okt. — tyGrodorna som begära en konung. . Under denna, på den allbekanta djursagan hänsyftande öfverskrift läser man i Le Sisde en af Louis Jourdain undertecknad, bitande qvick artikel, så lydande: Ått ett försoffadt folk länge tål en herre som förtrycker, prejar och tynger det med skatter, att det skedligt uthärdar det förhatligaste tyranni — deri ligger i sjelfva verket ingenting utomordentligt. Den förfäande inflytelsen. af okunnighetens och nödens dubbla kraft innehåller förklaringen af en dylik slöhet: man lider, man har blifvit van att lida och — med presternas välvilliga biträde — intalar man sig sjelf, att just så bör det vara, att Gud, Försynen och jag vet ej hvad det allt heter, vilja på jorden ha undergifna folk, allsvåldiga farstar och ett mycket rikt presterskap. Men hvad man ej så lätt fattar, det är att ett folk, som af egen kraft eller med yttre omständigheters hjelp lyckats afkasta et ok, som tryckte dess skuldror, är så angeläget om ett nytt ok, och ej tror sig riktigt räddadt, innan det fått nya, okända herrar j de gamlas ställe och börjat smaka deras gissel. Ha vi ej blott alltför ofta sett detta skådespel förnyas inför våra ögon? Grekland fjorde sig fritt eller, rättare, Frankrike, Engand och Ryssland befriade det från turkiska öfverväldet. Straxt såg man det tigga och be om en furste att styra det, och till slut, sedan det rönt många afslag, fann det i Baierns konungafamilj en som hade den utsökta godheten att åtaga sig besväret. Otto Ikom till Grekland, åtföljd af baierska soldater, baierska generaler och embetsmän. Alla dessa menniskor måste man föda och löna. Grekerna få ock låna sommor — som vi alla käpna. Efteråt märka de, att de spela stortok: en revolution bryter ut, och man anmodar kung Otto att vända hem till sitt land igen. Det tyckes, att i det ögonblicket grekiska folket skulle sagt till sig sjelf: kungadömet har ej lyckats för oss, låt oss försöka att styra oss sjelfva, låt oss upprätta en federativ fristat, vi skola då ej mer ha någon civillista eller någon främmande armå att underhålla, alla menniskor skola vinna derpå. För ingen del!... Knappt är den afsatte kungen borta, förrän grekerna förundrade se å hvarandra: hur skola vi bära oss åt? i äro utan kung, vi måste ha en; vi äro fattiga, skuldsatta, dock — stor sakl... Vi hitta nog på någon utväg, om vi göra oss en smula omak, att inrätta en liten, men god civillista. , Uch derefter på. jagt efter en monark!... Andtligen funno de unge Georg, och sen äro de utom sig af glädje. De stackars folken! Belgien skiljer sig från Holland, men hinner rätt och jemt bli fritt, så får det ett djupt bekymmer: en kung, hvem skaffar oss en kung! Det ber Ludvig Filip om en at hans söner. . Nej då! Det förtviflar: hvem ger mig en konung, ropar det och sträcker bedjande armar mot Europa, som känner sig djupt rördt. . England — hvilket alltid utmärkt väl beräknar sina intressen — skänker det en af sina öfverstar, Leopold af Coburg. Då först andas Belgien fritt och tror sig frälst. Lyckligt, nog för det, var Leoold en fiffig kurre. Det är han, som uppann teorien om käppen och hatten. Så snart hans folk blef missbelåtet, sade. han godlynt: Jag är platt inte angelägen om att styra er; säg.bara ett ord, och-jag tar min Köpp och hatt och går min väg. id blotta föreställningen, att de ej längre skulle bli regerade och ej mer ha någon kung, bleknade belgierna; de ropade: Lefve konungen, och allt -gjordes:upp-i-godo. Greker, belgier — må vara! Men vi, vi som voro söner af 1789, vi som visste hvad kejsardömet kostat oss — när vi 1830 jagade bort bourbonerna af äldre linien, råkade vi också ut för denna sjukdom, som kunde kallas kungamanien. Styra oss sjelfva! Fi done! Man är fänad eller man är det ej. Vi togo en Orlbans och satte honom på tronen. Det är saunt, att vi gjorde oss den ljufva illusionen, att det var den bästa bland republiker och vi togo på allvar det skämt, som hette: stadshusprogrammet, ): Efter femton millioner om året till civillistan, har detta skämt under aderton år kostat oss tvåhundrasjuttio mill. francs! Det är bra betaldt, men så hade vi också en kung! Efter 1848 var förhållandet ett annat: Reaktionen satte i presidentens ställe en kejsare, med en civillista om 25 mill. — det gör på femton år 375 mill. — utan att räkna dotationer, lån, Mexico, Rom och allt annat!. Men vi hade emellertid en kejsare. Och nu — Spanien, som med en hjeltemodig ansträngning vräker undan sina bourboner, sin Isabella, sin Marfori ete. Att styra sig sjelft, såsom Förenta Staterna styra sig sjelfva, att organisera sig som federativ republik, vore en barnlek, och vi hoppas, att det skall ha förstånd nog att leka den leken. Men se bara de fårskallarne! Redan finns det bland dem några, som spörja hvilken herde skall klippa dem, hvilken vallhund skall hålla dem i ordning och naffsa dem, om de gå utom linien. De vilja ha en kung. Och likväl vore det så naturligt att säga sig sjelf: låtom oss vara menniskor, och icke boskap! Låt oss anslå ) Artikelförfattaren anspelar på dot kritiska ögonblick i den stora Juli-veckans, då Lafayette satte en trikolor i Louis Philippes hand, dro, honom med sig fram till ett fönster i Uhöte de ville och oOmfaimnade honom med orden: voici, la meilleure des republiques! Gervinus TR AN NE MS, GET man NN TI