Kilo iakttogos den 14, 15 och 16 Augus 1 I oscillationer af hafvet. I 3 dagar steg oc föll sjön pi mellantider af 10 minuter 3 nl4 fot. LITTERATUR TIDNING Innehåll: Öman, Lyriska blad. — Norsk och dans litteratur. — Några mianen från Bellmans ungdom. — Litteraturoch konstnotiser. immer Lyriska blad. Af V. Öman. Ny samling (Örebro 1868.) Allt mera sällsynta ha de blifvit, dess: små diktsamlingar, som vi förr så ofta såg komma ut, väl ytterst sällan erbjudand ; I kännaren något ämne till konstnärlig njut: ning och ändå mera sällan innehållande nåJ got, som med inre makt skulle framtränga til folket — men i det hela glädjande nog, såsom yttringar af ett bildningsintresse. Er diktsamling inom svenska litteraturen i våra dagar väcker nästan öfverraskning — till och med vemod, liksom anblicken af en fördröjd sångfågel i den aflöfvade parken. Redan såI som en för ställningen sällsam företeelse Ihr Ömans samling egnad att väcka uppmärkI samhet; ytterligare är den det derföre, att den förskrifver sig från en man, som redan för tio år sedan uppträdde med en rätt intressant diktsamling och sedermera riktat-vår litteratur med både en egen större dikt och med öfversättningen af ett större skaldeverk -som bekant, ingenting mindre än Miltons Förlorade Paradis. Hr Oman synes följa Göthes efterdöme, enligt hans allbekanta bekännelse om sitt förfarande: att förvandla allt, som gladde eller qvalde honom, till en bild, en dikt, och sålunda liksom göra upp: dermed. En diktsamling, så tillkommen, blifver ett slags dage bok öfver inre upplefvanden, ett bokförande öfver stämningar. Men stämningar som blott sådana tillhöra ännu icke poesien; de höra först dit, när de förena den innerligaste subjektivitet med omfattande allmän-mensklighet och erhållit ett poetiskt-musikaliskt uttryck. Den, som önskar uppmärksamhet för sina tyriska prestationer, bör derföre ha cen finare andlig organisation än mängden — han blir eljest trivial —; hvad som undgår flertalet, skall han känna ända till lidande: la sensibilite fait tout nötre genie.. Men i 8 mindre grad bör han känna det vbjektiva — Lass mir die Käåben vom Feste Donn sic haben noch Nichts erlebtv.) Förråder hr Öman icke i någon högre mån denna sensibilit6, är hang sångmö mer bildad än genial, intressant men icke magisk; har det ej förunnats honom att lefva ett mera vexlingsrikt än ett vanligt, rospektabelt titteratörslit: så har han likväl ett varmt skaldehjerta, och är i alla fall hans sång fullvärd att höras.. Genomläsningen af hans bäfte har för anmälaren varit, icke som en färd i en vildskön bergtrakt, utan ungefär som en promenad i Haga, en blid sommarmorgon, under alar och granar. Poesiens vänner blifva honom skyldiga ett hjertligt tack. A Vi anföra ett par prof: Tröst. Det glimmar dagg på hvarje blad, Hvart strå har fått ett dugtigt bad: Det skjuter upp så raskt och käckt, Som kunde aldrig det bli knäckt. dh nyss var allting dock så dödt, vissnadt, blekhedt och förblödt; Knäpgt att der drogs ett andedrug, Kvappt att der slog ett bjerteslag. Hur kommer tröst ändock till allt! Hur oförtänkt, hur tusenfaldt! I regnets friska flöde skänkt, I ögats ljufva tårar stånkt! Sexton år. Sextonårig flicka, fin och skär, Barn i går, i dag du qvinna är! Tiden är den rätta underman: Allt förändrar, allt förvandlar han, O, nur luft, när våren bryter in! . Vill du tro det? Äfven jag haft min! — Då är allt så friskt, så löftesrikt; Sedan blir det aldrig mer sig likt. Då har hjertat sol; då har det tro! Tysta tankar växa då i ro, Och med längtan, skygg, men ack hut varm! Fyller känslan oföfmärkt vår barm. Då är allting än så gladt och godt. Ljuft och luftigt, mildt och himmelsblått! Hvarför blef du oss så kort beskärd, Underbara, flyktigt sköna verld? Sexton år! Hur lycklig, lila vän! Som blauwd grönt on Mja står du Icke vet jag rätt hvar blommas pris, Mon der Wu är, är ett paradis! SVIK blott ej ditt eget väsens art! såt ditt hjertas låga brinna klart! Tänk så ädelt, som i dag du gör: Känn och handla, som den bästa bör! Bilda ut till liffull verklighet Diktens skönsta dröm om qvinlighet! Föll väl på en dödlig sådan lott Ack, jag vet ej — jag kan hoppas blott! Norsk och dansk litteratur. T