rr? FA Roman itvå delar ; af JULIA KAVANAGH. Öfversättning från engelskan of C. J. Backman Vagnen skall komma och hemta oss nästa måndag, sade hon. Dora var tyst. Hon kände sig lycklig, och hon kunde icke hjelpa det. Men då mrs Courtenay åter tog till orda och såsom en helt naturlig sak yttrade: När du blir mr Templomores hustru, afbröt Dora henne hastigt. Du far inte säga så der, mammal Ah, prat, kära barn! Du kan aldrig göra bättre — och en hvar kan seatt han önskar det ! Saken var den, att mrs Luan och hennes svägerska under Doras frånvaro hade talat så mycket om denna sak, att om någon hade sagt mrs Courtenay, att mr Templemore aildeles icke tänkte på att vifta sig med hennes dotter, skulle hon blifvit både förargad och bedröfvad. Af de tre var Dora den minst sangviniska, ty hon kom alltid tilibaka till denna tanke — ym mr Templemore älskade henne, hvarföre sade han det då icke? Han hade kunnat tala såsom doktor Richard, men han hade tegat. Var icke denna tystnad tillräckligt beteckande? Var det icke äfven ganska betecknande, att han icke vidare besökte dem och att ban icke tittade in till Dora på museet? t) Be A.B 178. 174. 176, 178. 180, 191. 184. 185, 187, 191—192, 196—198, 213—2916, 219, 221, 224 225, 229, 280, 233, 284 och 200;